raketmorsan

Tidigt i morse åkte vi in till staden. På inköpslistan stod, nytt galonställ inklusive handskar och nya däck till barncykeln. När vi kom in på ica maxi tog sonen plats i en sån där kundvagn med bil och ratt. Just de vagnarna kräver en speciell polett som man får inne i affären. När jag stod i kassan hade jag full kontroll medan jag väntade på min tur. Eller det var min tur men jag väntade på att den nonchalanta killen på andra sidan disken skulle byta kassarulle klart så han kunde ge mig en polett. När han hade bytt rullen kunde han upplysa mig om att de minsann inte var den kassan och under en så lång mening lyckades sonen försvinna.

Jag gick ut på parkeringen. Jag agerar efter worse case scenario. Han syntes inte till vid bilarna. Jag gick in i affären igen och scannade av de närmsta hyllmetrarna. Ingen liten människa så långt ögat nådde. Ut igen och kolla parkeringen. När jag kom in igen den här gången hörde jag ett panikartat "mamma" någonstans därinnifrån. Det är inte så lätt att avgöra varifrån ett ljud kommer i en så stor lokal. Jag tänkte att jag går mot leksakerna, kanske han är där. Vid en hylla stod han och höll sig krampaktigt i en pelare medan två ur personalen försökte övertala honom att följa med till receptionen.

Han var riktigt rädd och grät när han såg mig. Hoppas att han lärde sig något tänkte jag, som nog var lika rädd. Vi hittade handskar men inget mer och det var inte fråga om att prova dem för då fick han syn på en cykel med stödhjul. jag var bara några meter efter men det går fortare att springa under alla kläder när man är liten. Han cycklade och skrattade sådär innerligt som bara en riktig rakarunge kan. Att mamma sprang efter med andan i halsen gjorde det hela förståss bara roligare.

För att komplettera våra inköp for vi till obs. Galonsortementet där var lika knapert men däremot cyckeldäcken fanns där. Han hade redan spanat in en cykel men jag hade stenkoll på honom. Trots att jag försökte avgöra vilken sorts slang som passar till vilken sorts däck. På väg ut därifrån, för mig på säkert avstånd från cyckeln gick jag någon meter före honom. Då vände han om och sprang, för allt vad tygen höll och jag efter. Han lyckades ta sig upp på cyckeln och föregående procedur upprepade sig men det blev en betydligt kortare sväng den här gången. Bara till godishyllan.

När vi skulle betala cykeldäcken i byggkassan stod han bredvid mig. När jag tog upp visakortet ur börsen hör jag hur en eltruck lyfter och sänker gafflarna. Jag tittar dit och då sitter han i trucken och trycker på alla knappar han kommer åt.
Behöver jag tillägga att jag bar honom ut därifrån.

Nu var det bara galonstället kvar. Vi åkte på intersport. I bilen höll jag ett förmaningstal om att inte springa, lyssna och om man kommer bort ska man prata med någon vuxen. Det gick riktigt bra. Vi hittade ett fint ställ som vi provade utan prut men tyvärr fanns inte den storleken vi skulle ha. När jag hängde tillbaka kläderna stod han bredvid mig och när jag vände mig om var han... borta.

Den här gången var han inte borta så länge jag hann bara gå tre hyllrader och tillbaka så kom han springandes från ett helt annat håll. Han märkte nog aldrig själv att jag letat efter honom. Nu for vi på team sportia. Där hittade vi ganska snabbt rätt storlek på samma märke som vi tidigare provat så vi slog till direkt. Helt perfekt och utan missöden!

När vi kom hem och skulle fara ut med de nya kläderna så märker jag att jackan saknar en knapp.

Å nu ska jag vila!