raketmorsan

 Jag har bara regn hos mig. Om jag kunde vrida tillbaka klockan, om jag kunde hitta sättet. Vad är klockan, tror det är redan morgon. Jag ser himlen, så vacker och blå. Himlen är oskyldigt blå, djupaste hav likaså.  Ja, jag vet hur det känns när broar till tryggheten bränns. När vi växte upp lekte livet, vi var evighetens hopp. Det var helt självklart att vår framtid skulle bli, oförbrukat fri. Sommrar svepte fram, jorden värmde våra fötter där vi sprang. Rågen gungade och gräset växte grönt. Hela livet var så skönt. Som sommaren kan det aldrig bli.

Jag stiger upp och gör lite kaffe, försöker läsa lite men storyn är för tunn. Jag tackar gud för att du inte kan se mig nu i det skick jag är i nu. Å gud kan ingen hjälpa mig vakna upp ur denna dröm! Jag vill bryta mig loss! Jag vill bryta mig loss! Jag vill bryta mig loss från det här livet, Jag måste bryta mig loss.

Ibland så känns det som jag ska bryta ihop och gråta. Ingen stans att fara inget att göra med min tid, jag är ensam så ensam. Jag lever för mig själv. Tomma rum, vad lever vi för? Övergivna platser vet nån vad vi lever för? Showen måste fortsätta, på insidan brister hjärtat, sminket är falskt men mitt leende sitter kvar. Vad som än händer så får ödet avgöra. Först var jag rädd, jag var skräckslagen tänkte att jag kunde inte leva utan dig i mitt liv. Men nu har jag lärt mig hur man står ut.

Hej mörkret min gamla vän, jag har kommit för att prata med dig igen. För en bild kom krypande till mig när jag sov. Sådde sitt frö när jag drömde.

Trots att vi fick ta farväl, den där sommaren. Älskling jag lovar dig detta, jag sänder all min kärlek, i ett brev. Förseglat med en kyss. Jag ser dig i solskenet, jag hör din röst överallt. Jag springer för att krama dig ömnt men älskling du är inte här.