Hundar och snören 071117
Jag får ibland frågan hur det fungerar att ha två så stora hundar och ett sånt livligt (läs vilding till) barn ihop. Sanningen är den att dom verkar ha väldigt roligt tillsammans. Som slåss om leksakerna och Jesper delar mer än villigt med sig av olika sorters mat. Dom gömmer bollar och godsaker för varandra och det är för det mesta bara glada miner.
Rottisen Naala är unghund och älskar att bära runt på saker, Jesper gillar det med och Diva faller oxå in i leken. Det är kanske därför det alltid tar minst 20 minuter innan man hitter ett matchande skopar när man ska gå ut. Hittar man dessutom matchande vantar så borgar det för en mycket lyckad dag. Oftast tar leksakerna, sockarna och vad det mer kan vara, ingen skada av att bäras omkring men det händer ibland att någon plastgris eller annat djur får sätta livet till. Och allvarligt, hur många traktorer kan en unge egentligen ha, utan att det krävs tillstånd? Jag funderar redan nu på att införa köpstopp men tror inte jag blir en populär mamma så här innan jul.
Utomhus leker de såta vännerna och i dag har vi tagit fram bobben! Snowracer för er sörlänningar. När jag var ung så hade man ett snöre som man fick linda runt ratten när man skulle åka ner, men nu har utveckligen gått framåt. Nu är det ett självupprullande snöre! Det fattas väl bara att den har en liten motor så behöver ungarna inte göra något själva.
Fast Jesper behöver ingen motor. Han har en Naala! Hon är helt galen! Det bästa som finns (förutom att hoppa studsmatta med honom) är att dra omkring honom på skranan, bobben eller tramtraktorn! Skranan och traktorn har vanliga snören så der är inte så svårt. hon biter tag i snöret och backar med en väldans fart, Jespers skratt klingar över åkrarna!
Nu satt han på bobben och ropade på sin lekkamrat, Naala dra! Hon kommer tjänstvilligt fram och buffar lite på honom, precis som hon frågar efter snöret, varpå han kliver av bobben och drar ut snöret, och hon tar det i munnen. Där står hon och väntar tills han satt sig ner på bobben och nu blir det åka av! Jag måste få tummen ur och filma detta någon gång! Han sitter på som en annan profet och dikterar var de ska någonstans och hon ställer mer än villigt upp. Ganska skönt som förälder att inte ens behöva springa själv. Det tog inte många gånger så listade hunden ut hur man själv får tag i snöret och då behöver han inte ens kliva av!
Det är inte bara bra att han har lärt henne att dra i snören. Påhittig som han är så knöt han häromdagen fast ett hundkoppen i vår hallmöbel. Ni vet en sån där byrå med tusen smålådor. Det är både för och nackdelar med många små lådor. Jag tenderar stoppa allt småskort i dessa lådor, ni vet såna där "bra att ha grejer". Jag satt i rummet och hörde hur de yngre förmågorna grejade på ute i hallen. Han ropar Naala dra! och världens krach! Så var alla mina bra att ha grejer över hela hallen!
Dom samarbetar bra de små liven!
Rottisen Naala är unghund och älskar att bära runt på saker, Jesper gillar det med och Diva faller oxå in i leken. Det är kanske därför det alltid tar minst 20 minuter innan man hitter ett matchande skopar när man ska gå ut. Hittar man dessutom matchande vantar så borgar det för en mycket lyckad dag. Oftast tar leksakerna, sockarna och vad det mer kan vara, ingen skada av att bäras omkring men det händer ibland att någon plastgris eller annat djur får sätta livet till. Och allvarligt, hur många traktorer kan en unge egentligen ha, utan att det krävs tillstånd? Jag funderar redan nu på att införa köpstopp men tror inte jag blir en populär mamma så här innan jul.
Utomhus leker de såta vännerna och i dag har vi tagit fram bobben! Snowracer för er sörlänningar. När jag var ung så hade man ett snöre som man fick linda runt ratten när man skulle åka ner, men nu har utveckligen gått framåt. Nu är det ett självupprullande snöre! Det fattas väl bara att den har en liten motor så behöver ungarna inte göra något själva.
Fast Jesper behöver ingen motor. Han har en Naala! Hon är helt galen! Det bästa som finns (förutom att hoppa studsmatta med honom) är att dra omkring honom på skranan, bobben eller tramtraktorn! Skranan och traktorn har vanliga snören så der är inte så svårt. hon biter tag i snöret och backar med en väldans fart, Jespers skratt klingar över åkrarna!
Nu satt han på bobben och ropade på sin lekkamrat, Naala dra! Hon kommer tjänstvilligt fram och buffar lite på honom, precis som hon frågar efter snöret, varpå han kliver av bobben och drar ut snöret, och hon tar det i munnen. Där står hon och väntar tills han satt sig ner på bobben och nu blir det åka av! Jag måste få tummen ur och filma detta någon gång! Han sitter på som en annan profet och dikterar var de ska någonstans och hon ställer mer än villigt upp. Ganska skönt som förälder att inte ens behöva springa själv. Det tog inte många gånger så listade hunden ut hur man själv får tag i snöret och då behöver han inte ens kliva av!
Det är inte bara bra att han har lärt henne att dra i snören. Påhittig som han är så knöt han häromdagen fast ett hundkoppen i vår hallmöbel. Ni vet en sån där byrå med tusen smålådor. Det är både för och nackdelar med många små lådor. Jag tenderar stoppa allt småskort i dessa lådor, ni vet såna där "bra att ha grejer". Jag satt i rummet och hörde hur de yngre förmågorna grejade på ute i hallen. Han ropar Naala dra! och världens krach! Så var alla mina bra att ha grejer över hela hallen!
Dom samarbetar bra de små liven!
Kommentarer
Trackback
