raketmorsan

I går direkt efter jobbet lastade jag in min fenomenala brukshund i bilen och satte kurs mot Nässkogen. Uppdrag hitta juniors mössa. Uppdraget såg inte ut att bli så svårt med tanke på att vi gått fem människor i rad genom mark och moras. Alltså ett enkelt spår att följa för en tränad spårhund. Kan man tycka i alla fall. Vi jobbade mot klockan det är inte helt enkel terräng att forcera i mörkret och mörkt det blir det snabbt. Inte ett spår efter någon mössa och jykken hon verkade mest intresserad av att äta kantareller, lingon, rävbajs och annat smått och gott. När skymmningen kom befann vi oss någon kilometer ifrån vägen. Just när jag var på väg att ge upp så ligger den där. Precis där vi upptäckte i söndags att han saknade mössa. Nu var det bara att leta reda på bilen utan att bryta några ben på allt ris som låg på hygget. Upptäckte att det är en stor fördel att ha en vit bil om man letar efter den i mörkret. Hungrig och frysen kom jag hem och lagade lite nudlar. Alltid gott med varm soppa när man fryser.

Dagisfröken hade förvånat tyckt att minstingen i gänget var så duktig på att gå i skogen. Ja vi har varit ute iskogen sa han då stolt. Men jag såg inga Näsor! Fröken förstod nog inte men vi hade skämtat om att vi skulle se näsor när vi skulle ut i Nässkogen. Dom är härliga ungar.

Min egen härliga unge hade akut mamma abstinens idag. Jag åkte dit och han var lite låg. När jag skulle åka igen sa han med darrande underläpp och tårar i ögonen. Mamma, jag tänker sakna dig jättemycket.

Nåväl. Bara två dagar kvar nu.