raketmorsan -

Hjältinnan för dagen

Jag har varit blodgivare. Jag är av den åsikten att om man är rädd för något så är enda sättet att bota den rädslan att konfrontera den. Därför blev jag blodgivare, för att bota min spruträdsla. Av olika anledningar har jag inte lämnat blod på länge men idag var det dags igen. Två brudar från jobbet gjorde mig sällskap. Det har hänt när jag har lämnat att jag blivit lite yr och idag blev jag det med råge. Blodtrycket sjönk till 80/50. Inte så bra. Sen sjönk det ännu mer. Sen parkerade det där nere. Tanterna i bussen vägrade släppa ut mig därifrån. Bara miljön gör ju att pumpen slutar slå. En timme på britsen och fyra paket MER och dextrosol och lite pulshöjande medicin sen fick jag ringa till jobbet så dom fick komma i bil och hämta mig därifrån. Kanske inte direkt det bästa föredömme för de två nya givarna som jag värvat.

Såhär på kvällskvisten är jag bättre och hade hela 90/70 Wow jag samlar poäng! Känns bra att ha gjort tre goda gärningar i vart fall. Värvat två nya blodgivare och lämnat blod gett pengarna till barncancerfonden. Rekomenderas

2009-11-24 @ 20:25:52 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Girls night out

Nyss hemkommen efter after work med brudarna. Buffé det är grejer det! Sen blev det bio. New Moon. Vilken kärleksstory, suck. Bara ett litet problem, jag har ju vampyrskräck. Filmen gick riktigt bra det var lite värre när jag skulle gå tillbaka till jobbet och bilen. Riktigt vampyrväder är det oxå. Regnet har slagit sitt grepp om staden och mörkret är nära på ogenomträngligt. Parkeringen låg helt svart och min vita bil stod ensam i regnet mitt ute på planen som är omringad av höga blöta träd och buskar. Några få gatlysen gjorde ett tappert försök att sprida lite ljus i mörkret men det ihållande regnet vann kampen om ljuset. Jag ökade steglängden och avståndet till bilen krympte. Jag hörde en dörr öppnas någonstans i närheten just när jag fumlade i väskan efter bilnycklarna. Hittade dem och kunde snabbt sätta mig i säkerhet.

Pappa har gjort illa sig i foten. Han måste ha ont. Han tillhör den sorten som aldrig klagar och när jag hämtade jykken som för övrigt har rullat i något äckligt igen sa han. Ja jag gjorde illa foten lite på jobbet och hade tänkt gå till dig men jag tog bilen för det gjorde så ont. Tror det är hälsenan. Det är kanske så att man borde ringa en ambulans?

2009-11-20 @ 22:14:45 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Chippet monterat

Så nu var det gjort. Jag har vaccinerat mig. Nu kan storebror spåra mig via gps. Eller så har dom sprutat in ett slags ebolavirus som kan fjärrutlösas och så kommer någon att kräva en jättelösensumma för att inte förgöra hela mänskligheten. Ja, den som lever får se.

Idag kände jag att jag har förändrats. Lite av stoltheten och tjurskalligheten har fått ge vika för något annat. Jag var tvungen att köpa torkarblad till bilen. Istället för att kaxigt marchera fram till disken och rabbla upp årsmodel på bilen och reg nummer för att senare ligga över den tokskitiga huven och svära mig blå bara för att göra det själv så valde jag en annan strategi. Jag gick fram till disken och sa, jag behöver såna dära... vad heter det nu igen? Till rutan. När killen letat fram rätt modell sade jag tveksamt att jag inte visste hur man bytte torkare. Den snälla killen bakom kassan klädde på sig och gick ut och bytte åt mig. Snacka om service.

Men åter igen till min förändring. Jag behöver inte bevisa att jag kan själv. Smidigare att inte kunna ibland och det skäms jag inte heller för.

2009-11-12 @ 23:16:43 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Politisk propaganda

Jag har just städat bort lite politisk propaganda från facebook. En gammal bekant har blivit politisk aktiv och har skaffat över 900! vänner på facebook. Förmodligen med målet att skriva trevliga statusuppdateringar för att sen smyg göra lite reklam för partiet med mål att bli invald från någon lista. Jag är medveten om olika sätt att profilera sig och att det blir mer och mer vanligt att göra det online. Men jag är inte intresserad av att bli matad dagligen med den sortens propaganda. Tack, men nej tack.

Annars rullar det på. Väldigt mycket på jobbet och svininfluensan flåsar mig fullkomligt i nacken. Jag ger mig tusan på att det är nu man får det där microchippet inplanterat i sig. Jag ser fram mot en stockholmsresa vid första advent. Jag berättade för sonen om tunnelbanesystemet, han har åkt tidigare men såg på mig med allvarlig min och frågade. Mamma, är det läskigt där? Han har helt klart inte glömt skräckresan på Grönalund Vi ska gå och titta på julskyltningen, äta gott mysa och bara vara.

Sen har vi bokat in en efterlängtad tripp till kusinbarnen. Det blir alltför långt mellan träffarna. Det blir till lucia och det ser vi fram mot. Sonen frågar varje dag om det är lucia i morron. Inget är som väntans tider.

2009-11-11 @ 19:30:30 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()