Spårtävling
Ja inte är man riktigt klok. Kliver upp i ottan för att köra mitt ut i ingenstans. Det är 2 grader varmt!? och regnet öser ner. Tackar min lyckliga stjärna att allt det regnet inte kom som snö med tanke på dom uteblivna vinterdäcken. Blåser småspikar och vägbeskrivningen har lite att önska. Nåja är iaf ute i god tid och hann se några hålor i onödan. Väl framme så lottades startnumren efter det sedvanliga snacket som tar alltförlång tid. Jag fick nummer ett. Sen är det ju ett helt under att se alla dessa männsikor med sina bilar att försöka ställa upp i turnummer ordning. Ganska roande faktiskt. Bara rent otroligt att ingen lyckades köra fast i görjan.
Spåret lades ut och då börjar väntan. Inte så lång iaf när man har nr 1. När spåret legat klar så var det dags att gå det. Jykken skötte sig exemplariskt och vi fick full poäng av båda domarna. Nu var det bara att försöka torka lite i bilen som var så immig att man kan börja odla ris i kupén utan problem. Väntan på budföringen som sker efter alla spårekipage har gjort sitt.
Budföring innebär att hunden springer från föraren 50 meter till en okänd människa. Idag hade vovven sina tvivel. Efter idogt påhejande från mig så sprang hon halva vägen. Där stannade hon och tittade på mig. Dom bruna små ögonen var fulla i tvivel. Precis som hon ville säga, Är du allvarlig? Varför ska jag springa om du står kvar där? Domaren ledsnade på henne och bad mig kalla tillbaka henne. Det finns en regel att mottagen får kalla in hunden om den sprungit halva vägen men den verkade dom glömt. Jykken blev iaf glad att få återvända. Noll poäng.
Vid det här laget var vi båda kraftigt genomfrusna och blöta. Klubbstugan var väldigt trevlig och därinne bjöds på varm soppa och en eld sprakade i spisen. Mycket uppskattat. Inte fullt lika uppskattat var det för jykken att gå ut i allt det kalla blöta igen och måsta köra lydnad. Hon såg på mig och ögonen sa den här gången: Menar du på fullaste allvar att jag ska sitta i det här blöta gräset? Jag avbröt aktiviteten med en suck och vi vände kosan hemåt igen.
Sonen har varit i kyrkan med morfar idag och fått sin första bibel. När jag kom hem frågade jag honom om han hade fått en bibel. Han svarade helt kallt. Nej, Mamma. Ingen bibel men jag fick en tjock bok med tigrar i!
Spåret lades ut och då börjar väntan. Inte så lång iaf när man har nr 1. När spåret legat klar så var det dags att gå det. Jykken skötte sig exemplariskt och vi fick full poäng av båda domarna. Nu var det bara att försöka torka lite i bilen som var så immig att man kan börja odla ris i kupén utan problem. Väntan på budföringen som sker efter alla spårekipage har gjort sitt.
Budföring innebär att hunden springer från föraren 50 meter till en okänd människa. Idag hade vovven sina tvivel. Efter idogt påhejande från mig så sprang hon halva vägen. Där stannade hon och tittade på mig. Dom bruna små ögonen var fulla i tvivel. Precis som hon ville säga, Är du allvarlig? Varför ska jag springa om du står kvar där? Domaren ledsnade på henne och bad mig kalla tillbaka henne. Det finns en regel att mottagen får kalla in hunden om den sprungit halva vägen men den verkade dom glömt. Jykken blev iaf glad att få återvända. Noll poäng.
Vid det här laget var vi båda kraftigt genomfrusna och blöta. Klubbstugan var väldigt trevlig och därinne bjöds på varm soppa och en eld sprakade i spisen. Mycket uppskattat. Inte fullt lika uppskattat var det för jykken att gå ut i allt det kalla blöta igen och måsta köra lydnad. Hon såg på mig och ögonen sa den här gången: Menar du på fullaste allvar att jag ska sitta i det här blöta gräset? Jag avbröt aktiviteten med en suck och vi vände kosan hemåt igen.
Sonen har varit i kyrkan med morfar idag och fått sin första bibel. När jag kom hem frågade jag honom om han hade fått en bibel. Han svarade helt kallt. Nej, Mamma. Ingen bibel men jag fick en tjock bok med tigrar i!
Kommentarer
Postat av: Corina
Men det förstår du väl....inte kan man tvinga ut vovven i riggväder ? Vilken korkad matte!!!! Och jepp, det är en bok med tigrar i :)
Trackback
