raketmorsan

I går direkt efter jobbet lastade jag in min fenomenala brukshund i bilen och satte kurs mot Nässkogen. Uppdrag hitta juniors mössa. Uppdraget såg inte ut att bli så svårt med tanke på att vi gått fem människor i rad genom mark och moras. Alltså ett enkelt spår att följa för en tränad spårhund. Kan man tycka i alla fall. Vi jobbade mot klockan det är inte helt enkel terräng att forcera i mörkret och mörkt det blir det snabbt. Inte ett spår efter någon mössa och jykken hon verkade mest intresserad av att äta kantareller, lingon, rävbajs och annat smått och gott. När skymmningen kom befann vi oss någon kilometer ifrån vägen. Just när jag var på väg att ge upp så ligger den där. Precis där vi upptäckte i söndags att han saknade mössa. Nu var det bara att leta reda på bilen utan att bryta några ben på allt ris som låg på hygget. Upptäckte att det är en stor fördel att ha en vit bil om man letar efter den i mörkret. Hungrig och frysen kom jag hem och lagade lite nudlar. Alltid gott med varm soppa när man fryser.

Dagisfröken hade förvånat tyckt att minstingen i gänget var så duktig på att gå i skogen. Ja vi har varit ute iskogen sa han då stolt. Men jag såg inga Näsor! Fröken förstod nog inte men vi hade skämtat om att vi skulle se näsor när vi skulle ut i Nässkogen. Dom är härliga ungar.

Min egen härliga unge hade akut mamma abstinens idag. Jag åkte dit och han var lite låg. När jag skulle åka igen sa han med darrande underläpp och tårar i ögonen. Mamma, jag tänker sakna dig jättemycket.

Nåväl. Bara två dagar kvar nu.

I helgen har vi äntligen invigt byns nya sporthall. Ingen mindre än vice stadsministern Maud Olofsson vad den som klippte bandet. Det var ett bra arrangemang och alla avdelningar, allt från skidor till barngymnastikgruppen skulle visa upp sig. På fredagskväll hade vi genrep. Det är minsann inte lätt att stå stilla och lyssna på vuxna när det finns Så mycket yta att springa och leka på. Det var inte ett dugg lättare på själva invigningsdagen. Vilket resulterade i att när Olofsson klippt det blågula bandet så kryper en liten människa fram under scenen. Ingen mindre än sonen. Nåja, sporthallen är ju till för barnen så jag tycker väl att man kan ha lite överseende.

Efter lunch på söndag packade vi väskan med fika och gick ut i skogen med alla tre barnen i det vackra höstvädret. Dom är tre små kämpar. Ris och snår till trots så travar dom på och tycker det är ganska spännande. En del grin och skrik när det blir för svårt att ta sig fram men på det hela taget ganska nöjda. Men, Sonen ramlade när vi nästan var framme vid bilen. Vi väntade på honom och fortsatte. Ingen märkte förrän senare att han hade tappat sin mössa. Favoritmössan naturligtvis. Så himla typiskt när man väl har hittat en som han kan tänka sig ha på sig mer än två minuter att den skall försvinna i skogen. Jag försökte gå tillbaka för att leta efter den. Men nädå. Jag har ganksa klart för mig var den ligger någonstans men att hitta tillbaka till samma ställe visade sig inte vara helt lätt. Jag tror faktiskt jag ska gå en sväng till i kväll.

Bara synd att det blir mörkt så himla fort nu. Jag kommer ju hem vid sex och då blir det snabba ryck om vi inte ska gå bort oss i mörkret.

Vaknade tidigt i dag. Klev upp och gick en sväng med jykken. Hundvakten har ledigt i veckan. Är det något fel på mig när jag står klockan sex utanför dagis för att eventuellt hinna få en kram av sonen innan jobbet. Visste inte ens om han skulle på dagis idag. Visade sig att han nog är ledig så jag får klara mig utan den kramen. Det blir så tyst och tomt i huset när man går från att ha varit två vuxna och tre barn till att bli bara jag och jykken. Känner mig ensam.

Här i huset tjatar jag om att man inte får cykla och hålla i pinnar. Idag när sonen kom hem från en kompis, skrek han när han kommit innanför dörren. Mamma!! Jag har cyklat med en stor pinne! Och jag ramlade inte. Jag höll ett litet förmaningstal och vi åt middag och glömde bort pinnen. Efter maten cyklade vi till mormor för att hämta hunden och där på gatan låg det en mindre björk. Mamma det där är pinnen jag cyklade med! Hmm, vi har pratat om pinnar men inte om träd.

Mormor frågade sonen vilken sida av vägen man ska cykla på. Sjävsäkert svarade han, man cyklar på vänster sida när man skall dit och man cyklar på höger sida när man skall hem.

Just hemkommen från badhuset med sonen och morfar. Jag tänkte lägga lite tid på att försöka lära honom simma. En ganska bra investering med tanke på hur mycket fart det är i honom. När vi kom hem somnade han innan han tog kudden. Badhus är en effektiv metod när det gäller att få små barn att somna.

Igår fyllde tant år. Mycket trevlig god tårta i gott sällskap. Roligaste kommentaren stod sonen för. Jag fick pengar av mamma för att köpa kläder och sonen satt som på nålar bredvid när jag öppnade kuvertet så skrek han rakt ut: En spänn Mamma en spänn!

I helgen skulle vi fara och bada med barnen på paradisbadet. Förväntningarna var skyhöga. På lördag morgon började vi med att röja upp lite ris runt gården. Grabbarna fick åka på släpvagnen under villkor att dom satt ner och höll i sig. Just när vi var nästan klara ramlade Sonen ner från släpvagnen och slog huvudet rakt i en järnbalk. En rejäl bula och ett blåöga syntes ganska omgående. Han blev betydligt spakare och vi väntade med badet till söndag. Inte så populärt beslut men vad gör man.

Det är hur roligt som helst att åka rutchkana, och grabbarna stortrivdes. Den största rutchkanan är en sån där som man åker på stora ringar. Jag och Sonen lyckades på något vis kantra när vi var framme. Min tjockskalle slog i botten så det rungade i betongen. Kan nästan lova att dom har en spricka i basängen där nu. Resultat, en bula i bakskallen och lätt huvudvärk som håller i sig.

Väl hemma igen var det strålande väder. Killarna sprang omkring nakna på gräsmattan och lekte. Minstingen i gänget satt ute på bron uppe på en kontorsstol som de äldre killarna snurrade runt. Vi sa åt dom att sluta innan någon skulle göra illa sig men dom drabbades av kollektiv dövhet. Lillkillen stöp med skallen före rakt ner i bron. En rejäl bula i pannan och skrapsår på läppen. Hoppas att det hinner ge med sig innan dagis skall ta kort.

Nu i kväll testade jag ett nytt grepp för att motionera hunden. Sonen fick lägga ett spår. Himmel va duktig han var och det blev ett väldigt svårt spår. Det blir svårt för hundarna när spårläggaren går tillbaka och korsar sin egen väg. Själv stod jag på vägen och visade hur han skulle gå. Han blev imponerad att hunden hittade alla pinnar han hade gömt i skogen. Men det var lite svårt med höger och vänster, kanske ett arv från sin mor?

Här kommer några bilder från helgen

Jag har inte haft igång tvn på hela sommaren. Faktum är att den stått ett bra tag ute på altanen. Men nu när det blir mörkare så kan man ju börja kolla lite. Tidigare hade jag bara basutbudet, dvs bara 1,2 & 4. Nu har jag uppgraderat mig nå ruggit. Animal planet och dog rescue here I come. I ärlighetens namn så är det mest för att slippa all fotboll och hockey som är på vintern.

Jag var förbi och kollade in sonens nya trehjuling i kväll. Oj! han har ganska bra koll och lutar sig redan rejält när han tar kurvorna. Det här kommer bli farligt. Men roligt och det är ju huvudsaken.

Jaha då har jag återhämtat mig från minigrisinfluensan. Det kvarstår bara lite hosta, den kommer BARA när det ringer i telefonen. Tack till den som uppfann sekretess knappen på jobbtelefonen.

Det blir mörkt tidigt nu, jag hann knappt klippa halva gräsmattan innan det blev svårt att se. Nåväl då kan man ju skylla på mörkret istället för lathet, när någon kommenterar de grästestar som man glömt.

Igår när jag kom hem så var det vatten framför och under frysen. Inte så lite vatten heller.
I dag när jag kom hem så har en blomma fallit från fönstret i badrummet, landat på tvättstället och fullkomligt bombarderat badrummet i jord. Är det ett tecken månne?
Jag ska inte vara hemma.

En otroligt söt och väldigt nyfiken rävunge har adopterat killens föräldrar. Den smyger upp på deras altan och tigger mat. Räven äter ur handen men har inte riktigt lärt sig att ta fint ännu. De har själva en snäll gammal tax som tycker det är roligt med lite sällskap. Inte varje dag man får se något sånt.

Sonen pratade med sin far i mobilen och då hörde jag hur han sa, Nej mamma kan inte för hon kan inte köra bil, hon kan inte röra sig för hon är sjuk. Just så känns det. Jag kan inte. Eller jag försöker men blir så andfådd av minsta ansträngning. Jag har länge funderat på om man mäter snor i liter eller kilo. Det måste ju bero på denciteten och som det är nu ligger det närmare kilo varianten.

Inte många knop gjorda idag men jag måste säga att sonen är fantastisk vissa dagar. Han cycklade iväg till en kompis och kom hem. På vägen hem hade han passerat lekparken och där var några äldre vänner till honom. Han kom hem och frågade om han fick fara dit. Naturligtvis fick han det eftersom han frågat så snällt. Oturligt nog så hade dom lekt färdigt just efter han kom dit. Men lika glad för det var han och kom hem igen. Goknulen min.

Sådär jag då var man åter från den kungliga huvudstaden. Idel pysslande med familje och hund logistiken för att hinna med "fakirplanet". Två rinexin, en alvedon och en massa halstabletter och nässpray. Har lock för båda öronen och sonens sagostund var som att springa en hel maraton. Där nere var det 24 grader varmt och aningens svårt att känna sig fräch som den nyponros jag är, ler. Blir förmodligen en sjukdag i morron för att se åt vilket håll den här förkylningen bär.

Jaha, då har årets event varit. Vi fick förätt i byn hos grannars. Mycket gott smördegsinbakad parmaskinka och supergod fördrink med en minst sagt originell drinkpinne, en hel pigellin! Mycket gott på hela taget. Varmrätten hade vi själva och vi fick trevligt främmande. Vi bjöd på tjälknöl och potatisgratäng. Den enda som inte kunde sköta sig var värdinnan själv som hällde ut ett helt glas rödvin av bara farten. Efterrätten fick vi serverad i självaste party lokalen, eftersom värdparet bor några mil bort hade dom tillfälligt installerat sig i garaget. Supergod hallon parfait med tillhörande hallon likör, eller blev det likörer?  När efterrätten var klar var det bara att invänta party folket.

Alltid trevligt att höra var alla varit och vad de har fått för gott att äta osv. Det blev en relativt tidig kväll för alkoholhalten i blodet tenderade att öka i takt med att klockan blev senare.

Här kommer lite före och efter bilder på senaste home makeovern.

I helgen är det dags för den årliga cyckelfesten. En mycket trevlig tillställning där man bjuder och bjuds på god mat och alkohol. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Det innebär ju oxå att man har okända människor på middag så en liten städning kan ju vara på sin plats innan. Städenergin som jag väntade på igår vägrade infinna sig men ibland blir man ju bara tvungen. Kan väl tillägga att slipa tapeter är väl inte den bästa upplägget om man vill ha ett fläckfritt hem.

I morgon skall jag hämta sonen på dagis. Tidigare i veckan pratade jag med honom i telefonen och sa att jag kommer och hämtar dig tidigare på fredag. Jag kommer klockan tre. Då svarade han eftertänksamt. Nej, mamma jag vill att du kommer tidigare. Jag vill att du kommer klockan 4!

Jag borde egentligen städa men det finns så många saker som är så himla mycket roligare. Promenera med hunden, läsa en bok, klippa gräsmattan, dra ut en visdomstand. Ja ungefär vad som helst annars. Undra om man skulle kolla upp det där med hushållsnära tjänster. Fast dom vill väl att man röjer undan grejerna såpass att man hittar ner till golvet först.

Hundskrället löser hår igen. Stoppade just in henne i duchen och det resulterar i att vi har hundhår i ungefär 1.50 cm höjd runt hela huset och allt är blött dessutom. Det ända som är värre än hund som löser hår och luktar en blandning mellan kompost och asfalt, är en blöt hund som löser hår och luktar som en blöthund med inslag av kompost och asfalt.

Nej nu ska jag sitta och vänta tills städivern kommer och tar mig.