raketmorsan

Vilket är mest effektivt för att hinna vara på två platser i olika län samtigigt? Ett hus ska tömmas, renoveras och hyras ut. Det andra huset ska fyllas med det som var i första huset. Utrymmesbristen är påtagande och tiden vill inte riktigt räcka till. i min personlighetsprofil kan man läsa att jag vill för mycket för mitt eget bästa. Om man tänker riktigt hårt kan man klyva sig då?

Jag bor helt klart i fel del av köping. I helgen var det strålande sol och nån plusgrad. Hur kan det då vara 25 minus på morronen? Och Just när man utan problem klarar av att  i kolmörker och bråte stoppa in motorvärmarkabeln i bilen och ställa in timern ja då blir det så ljust på morronen att ungarna vaknar vid femsnåret och ska leka. Nån som hakar på och flyttar till normalare, varmare förhållanden?

Skidåkningen går sisådär. Jag har i vart fall lokaliserat en st längdåkningspjäxa. Nu återstår bara maken till den och skidorna så ska jag sen se vad som är bäst träning. Att staka sig fram på jordens mest bakhala skateskidor i längdspåret eller att åka längdskidor och använda benen lite grann. Ska bli spännande att se.

Tjosan hoppsan, å se det töar. Även om jag innerst inne hade hoppats på att det skulle vara kvar lite snö till påsk så man kunde köra lite skoter ute på stugan. Gräva ner sig i snön, sola, grilla korv och bara mysa. Sen på kvällen elda i bastun för att sen se om någon vågar rulla sig i snön. Nåja det brukar ju alltid gå att kompromissa. Om det inte finns pudersnö att rulla sig i så kan man ju alltid doppa sig i flövattnet efter bastun. Skotern kan man ju i värsta fall använda som sittdyna när man grillar korv så får man lite av varje.

Garageporten från sydligare regioner behagar att frysa fast. Nåja inte så farligt. I alla fall inte om biljäveln är på utsidan och man inte ska lämna och hämta halva västerbotten innan man ska åka till jobbet!!

Nu när jag väl lyckats skotta det sista av snön så kommer det... takraset. Det är det som tar sista musten ur en. Mitt på uppfarten. Nåja det får väl ligga där tills myggen kommer!

Nu har jag blivit smittad av något allvarligt. Igår när jag lämnat sonen för barngympa så passade jag på att plåga mig ett varv runt elljusspåret. Hur kommer det sig att man kan ha bakhalt och inget glid samtidigt? Inte nog med att vi åkte skidor igår, även idag tog vi en sväng. Jag och sonen. Men stackars liten. Man måste nog se till och inhandla riktiga pjäxor och skidor. Hälen bromsar och ingen stabilitet alls. Men hela 500 meter klarade vi. Sen sa han bestämt, nädu mamma jag är nog inge bra på det här, jag måste nog träna hela natten.

Som han har väntat! Varje dag under jullovet har han funderat, när kan vi bada? Ja vi måste först vänta på att spaklet, tätskiktet, siliconet, fixet och fogen ska sättas på plats och torka. Det har man inte riktigt tålamod med när man är 4år. Så i torsdags small det till. Jag ledsnade helt enkelt på att söka ett badkar med längd 170 cm och tog mitt pick och pack till kommunens återvinningscentral. Där hade dom inte mindre än 5 st olika badkar, alla var 160 cm men det fick duga.

Jag hade gruvat. Hur får man som ensam tjej upp ett badkar på takräcket på bilen? Och om man mot förmodan utan alltför mycket lackskador och nackskador har fått dit det, hur knyter man fast det med ett spännband? Man kan alltid köra varianten blinka lite till närmsta gubbe, kille eller annan. Men nåt måste man ju klara själv oxå. Det hela löste sig helt utan att behöva våpa sig. En Audi, vilken fenomenal uppfinning! Det ryms inte mindre än två, 160 badkar bredvid varandra. Och här hade jag gruvat helt i onödan.

När jag hämtade på dagis viskade jag i sonens öra, vet du vad jag har i bilen? Ööö, nä godis? Svarar han.  Nä ett badkar säger jag och han strålar som en sol och pladdrar den korta biten hem. När vi väl kommit innanför dörren tittar han på mig med sina blå ögon, mamma jag kan hjälpa dig bära in badkaret från bilen. Säger han allvarligt. Jag tittar på honom och det är inte att ta miste på att han är motiverad. Vi pustar och stånkar och han bär just under hakan. En meter åt gången men skam den som ger sig och vips så stod badkaret där i hallen. Direkt vi kunde få igen ytterdörren och stänga ute den 20 gradiga kylan, klädde han av sig naken och sprang cirklar runt badkaret i hallen.

Då har jag fixat det mesta julklapparna är inslagna och huset är halvstädat. Fördelen i år är att jag inte kommer behöva fixa någon julmat, det tackar vi min lyckliga stjärna för. Snön faller och nu är det bara att vänta på tomten.

Jag har kört bilbana idag. Väldigt roligt faktiskt! Bara fram med armbågarna och skuffa undan ungarna. När man kört en stund börjar det lukta bränt, nostalgi.

Jag är verkligen helkass på att slå in paket. Helt värdelös. Men med mycket möda och stort besvär så blir det ändå inslaget och med tanke på att jag slog in de flesta i kön på barnenshus med en väldigt aggresiv tant bakom mig så får man väl vara nöjd med resultatet. Ska inte såna där tanter ha passerat övergångsåldern och vara snälla och blida?

Tänk att julstämmningen kan ändras så över en dag. Jag var helt antijul och så kom det lite snö och poff så har jag handlat de flesta julklapparna och känner mig ganska tillfreds med det. Tänk att lite snö kan göra så mycket för humöret.

Igår var jag och sonen på badhuset och han lärde sig att dyka ner till botten. Jag minns själv att man var mer under vattnet än över när man skulle lära sig simma. Helt överlycklig kom han upp till utan med en raket av plast och givetvis skulle han prova sen om man kunde dyka fast man har armpuffar på sig. Efter mycket möda och stort besvär så lyckades även det.

Mormor och sonen hade gjort ett pepparkakshus. Stolt som en tupp skulle han bära in det från bilen och in till husen och vips så stöp han på sina egna fötter och pepparkakshuset gick i tusen bitar. Typiskt.


Mamma, kan du inte fråga tomten om vi jag får öppna julklapparna idag? Frågar han nästan varje dag. Och idag när jag hämtade honom från dagis så hade han gjort ett fint paket till mig. Han sa att jag fick öppna det redan idag men jag sa att jag ville vänta till julafton.

Kring storhelgerna blir det alltid mer saknad. Minnena är många och fina. Julklapparna man hittar passar bara till lillebror. Storfilmerna som kommer vet man att han skulle ha gillat att se. Det kommer helt enkelt alltid att vara en stol vid bordet som är oerhört tom. Julen är värsta. Jag minns när han var liten och var så arg för att han inte fick öppna sina paket att han bankade sönder sin panna mot kökssoffan. Han älskade glögg och faster Mariths kakor. Vi tävlade om att äta mest rom på vitmackorna och vi satt alltid och sa alla repliker till kalle anka tillsammans. Han var riktigt duktig på mössens sång. Det allra bästa var när julafton var slut och alla gäster åkt hem och vi jämförde julklappar. När vi var mindre minns jag en gång när han fick en legoborg. Vi byggde länge på kvällen för att se hur den skulle bli. Det är inte bara det som varit som man saknar. Även det som kunde bli. Han kunde ha lärt sonen spela basket, jonglera. Och på jul skulle han ha lekt med honom. Kanske skulle det vara sonen som hade kusiner.

I helgen blir det flyttning. hoppas bara kvicksilvret kan stiga lite innan dess.

Nu har vi packat in alla tre vildarna i bilen och tillbringat en helg hos min kusin och hennes familj. Jag kan väl erkänna att det var lite pirrigt med tanke på att barnaskaran den här helgen bestod av inte mindre än fem barn mellan tre och sex år. Alla killar. Men vilka ungar! Helt underbara faktiskt, inga större dispyter alls. God mat och trevligt sällskap, kan det bli bättre? Jykken som skulle ha blivit bägaren som fick droppen att rinna över fick tillbringa helgen hos daghusse.


Det lackar mot jul och jag har julklappsångest, när skall tiden, lusten och pengarna infinna sig? Jag har nog trott att det skulle gå att vänta ut men det är väl bäst man gräver längst ner på kistbotten och tar ett rejält bett i det sura äpplet och ger sig in i slagsmålet på stan. Det brukar vara bättre att ha en strategi, men bara tanken på att lägga upp en får mig att lägga ner.

En Julfest har vi oxå hunnit med. Här kommer ett bildbevis.

Vi har bäbisar i huset. Dom är överallt. Och ingenstans. Mestadels är dom under Sonens säng. Jykken är skendräktig å det ordentligt. Hon vill inte gå ut på promenad och när hon gör det så springer hon bara hem igen. Vi hoppas att hon snart blir som vanligt igen.

Sonen är på teater med en kompis i kväll. Perfekt. I morron ska jag till en kiropraktiker det känns som en bra idé med tanke på att i helgen blir det takmålning och flyttkartonger för hela slanten.

Nu har vi varit i kungliga huvudstaden. Jag, sonen mamma och pappa. På fredagen började vi med det som var huvudtemat för helgen. Tunnelbana! Vilken fantastisk grej. Man åker rulltrappa ner under jorden och där nere går det tåg, tågen är som bussar fast dom går under jorden. Sen får man ju som en extra bonus att man får åka rulltrappa på vägen upp oxå.  Julskyltningen på NK är ju hur påkostad som helst och väldigt välbesökt.

På Junibacken har dom ett sagotåg. Man kliver in i som en skokartong där man sitter på en parkbänk medan Astrid Lindgrens röst berättar korta bitar ur de olika sagorna åker kartongen fram över välgjorda miniatyrvärldar ur sagorna. Det började lugnt med Madicken på hustaket, för att sedan hamna i katthult där Emil just var i färd med att hissa upp ida i flaggstången. Sen åkte skokartongen upp i luften och då var vi över Stockholm och hos Karlsson på taket. Han behöver städa. En jättelik spik på väggen och Tjilivippen så var vi hos Nils-Karlsson pyssling. Där hans gigantiska hyresvärd Råttan såg skräckinjagande ut. Då var det dags för en tur i Mattisskogen, musiken blev lite mer skrämmande och det blev mörkt. Grådvärgarna stod med lysande ögon bakom sina stenar. Sen brann det i ett hus och då hoppade Jonatan med sin bror Skropan på ryggen och vips så hamnade vi hos Katla. Behöver jag tillägga att mitt förtroendekonto för karuseller inte har bättrat sig?

På skansen var sälarna klart det bästa. Dom hade som sport att blöta ner sina åskådare och det gillades skarpt. Vi var även på barnteater. Pelle Svanslös och tempelkattens mysterie. Så härligt med barn, dom lever sig verkligen in. Ropar "akta bakom dig!" till skådespelarna. Härligt.

Tanken var att vi skulle gå ut på lördagkväll men jag bangade ur. En heldag på stan och sen har man inte så mycket energi kvar.

På söndagen blev det en tur ut till tekniska museét och på eftermiddagen åt vi julbord i slottskällaren i gamla stan.
Just det här med källare tyckte sonen var besvärligt. Man har väl sig själv att skylla och får hädanefter komma ihåg att tona ner det här med källargubben lite...

Sen en liten till note till mig själv. Vill man ha nånting gjort får man göra det själv. Om andra vill ha nåt gjort får dom göra det själv.

Jag har varit blodgivare. Jag är av den åsikten att om man är rädd för något så är enda sättet att bota den rädslan att konfrontera den. Därför blev jag blodgivare, för att bota min spruträdsla. Av olika anledningar har jag inte lämnat blod på länge men idag var det dags igen. Två brudar från jobbet gjorde mig sällskap. Det har hänt när jag har lämnat att jag blivit lite yr och idag blev jag det med råge. Blodtrycket sjönk till 80/50. Inte så bra. Sen sjönk det ännu mer. Sen parkerade det där nere. Tanterna i bussen vägrade släppa ut mig därifrån. Bara miljön gör ju att pumpen slutar slå. En timme på britsen och fyra paket MER och dextrosol och lite pulshöjande medicin sen fick jag ringa till jobbet så dom fick komma i bil och hämta mig därifrån. Kanske inte direkt det bästa föredömme för de två nya givarna som jag värvat.

Såhär på kvällskvisten är jag bättre och hade hela 90/70 Wow jag samlar poäng! Känns bra att ha gjort tre goda gärningar i vart fall. Värvat två nya blodgivare och lämnat blod gett pengarna till barncancerfonden. Rekomenderas

Nyss hemkommen efter after work med brudarna. Buffé det är grejer det! Sen blev det bio. New Moon. Vilken kärleksstory, suck. Bara ett litet problem, jag har ju vampyrskräck. Filmen gick riktigt bra det var lite värre när jag skulle gå tillbaka till jobbet och bilen. Riktigt vampyrväder är det oxå. Regnet har slagit sitt grepp om staden och mörkret är nära på ogenomträngligt. Parkeringen låg helt svart och min vita bil stod ensam i regnet mitt ute på planen som är omringad av höga blöta träd och buskar. Några få gatlysen gjorde ett tappert försök att sprida lite ljus i mörkret men det ihållande regnet vann kampen om ljuset. Jag ökade steglängden och avståndet till bilen krympte. Jag hörde en dörr öppnas någonstans i närheten just när jag fumlade i väskan efter bilnycklarna. Hittade dem och kunde snabbt sätta mig i säkerhet.

Pappa har gjort illa sig i foten. Han måste ha ont. Han tillhör den sorten som aldrig klagar och när jag hämtade jykken som för övrigt har rullat i något äckligt igen sa han. Ja jag gjorde illa foten lite på jobbet och hade tänkt gå till dig men jag tog bilen för det gjorde så ont. Tror det är hälsenan. Det är kanske så att man borde ringa en ambulans?

Så nu var det gjort. Jag har vaccinerat mig. Nu kan storebror spåra mig via gps. Eller så har dom sprutat in ett slags ebolavirus som kan fjärrutlösas och så kommer någon att kräva en jättelösensumma för att inte förgöra hela mänskligheten. Ja, den som lever får se.

Idag kände jag att jag har förändrats. Lite av stoltheten och tjurskalligheten har fått ge vika för något annat. Jag var tvungen att köpa torkarblad till bilen. Istället för att kaxigt marchera fram till disken och rabbla upp årsmodel på bilen och reg nummer för att senare ligga över den tokskitiga huven och svära mig blå bara för att göra det själv så valde jag en annan strategi. Jag gick fram till disken och sa, jag behöver såna dära... vad heter det nu igen? Till rutan. När killen letat fram rätt modell sade jag tveksamt att jag inte visste hur man bytte torkare. Den snälla killen bakom kassan klädde på sig och gick ut och bytte åt mig. Snacka om service.

Men åter igen till min förändring. Jag behöver inte bevisa att jag kan själv. Smidigare att inte kunna ibland och det skäms jag inte heller för.

Jag har skaffat mig en ny sängpartner. Det är inte en dag för sent. Det är alltid så himla kallt och eländigt i sängen när jag ska sova. Men nu minsann längtar jag isäng. Varmt och gemytligt. Jag har bara ett litet problem. Jag måste hitta på ett bra namn till min kamrat. Förslag mottages tacksamt. Menar att obhnordica värmedyna blir lite väl långt att säga.

I natt blev det inte heller så mycket sovet. Hundeländet ville ut vid halvfemsnåret och när vi lix var ute så passade jag på att stoppa i motorvärmarkabeln till bilen. Jag ogillar att skrapa bilrutor och därför är det smidigt att ställa upp kupéfläkten i fönstret på bilen. Väl tillbaka i sängen somnade jag nästan om när jag hörde ett svagt pipande. Det slutade och jag somnade nästan och så började det om. Det lät nästan som ett billarm. Men väldigt svagt. Det kan väl inte vara min bil som står och tjuter? Skit oxå tänkte jag och gick upp och tittade genom tvättstugedörren. Nä det var helt lungt. Tillbaka till sängen och bara på en liten stund så började det pipa igen. Jag låg och lyssnade en stund och sen passade jag på att göra en tjurrusning när jag hörde att det började om igen. Jo visst var det min bil som stod och tjöt och blinkade som en hel julgran.

Ingen idé att försöka somna om efter två vändor halvnaken ut i kylan.

Tjockvovven äter allt som går att äta och även en hel del som ingen skulle få för sig att äta. Inte ens hundar. Bland annat äter hon smågrus. Igår hade hon nog slagit någon slags rekord. Någonstans när sömnen är som skönast och man drömmer om mr charming hör man genom drömmen att något piper. Först väldigt tyst och efter ett tag lite bestämdare. Det var ju bara tjuren vid hornen och gå ut i snålblåsten. Chansen att återvända till samma dröm är ju minimal man kan ju bara hoppas att den inte byts ut mot en mardröm. Inte mindre än tre gånger behövde hon ut. Och när klockan väl ringer för morgonen så känns det som det är mitt i natten.

Jag fullkomligen hatar att handla, eller inte att handla eg men att packa dom där påsarna när man har handlat klart. Sen att släpa in dom och packa upp dom. Kan man inte börja beställa över nätet eller nåt?

Helgen har varit super. Stressade så kroppen höll på bli genomskinlig på jobbet och åkte iväg till södra sverige. Ett stilla pissregn och två grader varmt men vad gör väl det? Äntligen helg! På lördagen for vi på spa. Jag har ju något inneboende emot att svettas i grupp men det var faktiskt inte så himla tokigt. Speciellt inte när man kan åka vattenrutchbana.

Bara en liten passus, det går betydligt fortare när man åker två vuxna på dom där ringarna än när man åker med barn. Och man ska inte åka på armbågarna när man tävlar för nån har glömt att passa ihop bitarna i banan.

Jag har nog blivit äldre, för inne på spaet hade som en sån där isvak, 4 grader varm. Jag funderade inte ens på att hoppa i. Ångbastun med eukalyptus däremot var härlig. Även den vanliga bastun och bubbelpolen. Det fanns även några mystiska duschar som ändrade temperatur hipp som happ. Hmm, alla som har en gång bott i ett gammalt hus vet ju hur det är när någon råkar spola på toa om man står i duchen och jag kan villigt erkänna att det är inte det minsta avkopplande. Ibland undrar man om dom liksom har lite otur när dom tänker ut vad som är skönt och inte. Men nybadade och frächa köpte vi hem lite thaimat och hyrde film.

Söndagen skulle vi försöka ta oss till ett sälle dit konditionen tog slut förra gången vi var påväg. Vi gav upp när blodsmaken kom i munnen förra gången och man ska nog inte vandra i skog och mark när man är förkyld. Men nu var det ingen som var förkyld och dessutom kunde vi köra monstertrucken rakt genom dom lerigaste skogsvägarna vilket ledde till att vandringen blev ungefär en dag kortare.

Väderleken var konstant. Dvs det pissregnade fortfarande. Om ni någongång vandrat i fjällen så kan ni tänka er hur det är att vandra här. På ett ungefär iaf. I fjällen finns inga rötter och det går bara uppför. Här är det både uppför och nerför. Rötterna slingrade sig på marken och var hala och jag kan ha svurit på att några av dom rörde på sig. Men det var underbart vackert. På ena sidan havstrand, på andra sidan lummig urskog. Gula och oraga löv täckte stigen. På flera ställen gick stigen över små naturliga bäckar och på ett ställe så hade bäcken urholkat en gammal trädstam så den fungerade som ett rör. Det luktade friskt. Havetssälta och kall höstskog blandades, helt obeskrivligt.

Då hörde vi det första gången. Ett dovt morrande, så dovt att det vibrerade i kroppen. Alldelens nära. Vi tittade på varandra och gick sakta vidare. Då hördes det igen, närmre den här gången. Vi ökade steglängden lite och då hörde vi det ytterligare en gång. Vi fortsatte bara gå som om inget hade hänt. Men det kändes inte så lockande att veta att vi på vägen hem skulle passera samma ställe.

Målet för utflykten var en skogstjärn med kristallklart vatten. Det hade säkert varit inbjdande att hoppa i om det inte regnat och varit 2 grader ute. Nu fick det räcka med lite kaffe och en smörgås. Kaffet späddes ut i takt med regnet men vad gör väl det? Den här söndagen ändrades ju klockan till vintertid. Detta innebär att mörkret kommer fortare än man har räknat med. Därför var takten hemåt lite snabbare än på ditvägen. Det var nog ingen som var sugen på att passera stället där det morrar i bäckmörker. Det var helt tyst i skogen den här gången. Men vi mötte ett par med en schäfer som var på väg in i skogen. Vid det laget hade solen börjat gå ner.
Man undrar ju i sitt stilla sinne om dom kommit tillbaka ännu? 

Det är frågan, mån ädlare att lida och föredraga ett bittert ödes stygn och pilar? Eller att ta till vapen mot ett hav av kval och dö med dem med ens?

Att tänka så många tankar och inte kunna skriva. Cencuren tär hårt på kreativiteten. Kan inte skriva om jobbet, det får jag inte enligt lag, kan inte skriva om relationer, vissa pga hänsyn andra mer pga ren självbevarelsedrift.
Funderar därför på att starta en anonym blogg igen, den förra blev ju populär.
Kanske hittar ni igen mig i cyberrymden, kanske inte?

Ja, garaget ser ut som en loppis. Stora och små saker i en enda röra. Inte blir det bättre av att nån ställer allt mitt framför dörren när man kommer in. Nu bor jag ju själv så nån, det måste ju vara jag. Kylan på morgonen gör att mitt redan nog pressade morgonschema blir ohållbart. Det finns helt enkelt inte tid för att stå och skrapa några rutor på morgonen.

Bilen måste in i garaget. Så i kväll gjorde jag det. Inte städade, nej, jag körde helt sonika bara in i röran. Hur många kan skryta med att man krockat med en kökssoffa och pajat extralyset? Nåja, dom gör väl nya varje dag på nån affär. Slipper iaf skrapa i morgon bitti.

Motorvärmar timers. Gjorda av män för att användas av män. Vilken jävla hög sinnesförvirrad uppfinnare har kommit på dem? Hur man än ställer in skiten, är bilen ändå kall när man kommer ut och förmodligen har den nog varit varm en stund mitt i natten. Nu råkar det sitta en variant som en tjej måste ha konstruerat inne på väggen i garaget. Man vrider den som en äggklocka bara antalet timmar som den ska vara av och sen går den igång och går tills man rycker ut kabeln. Mycket smart! När jag nu väl tagit mig fram till den med bilen som murbräcka. Sen så ska det väl i sanningens namn erkännas att det inte blir lättare med timers och sånt när jag är helt obildbar vad gäller klockan.

En god vän kommenterade min väggklocka i köket. Hon sa det är inte underligt att du aldrig lär dig klockan och pekade på det gigantiska uret på väggen som helt klart har ett eget liv. Den går när den vill. Två tre dagar kan den hålla tiden. För att helt plötsligt sacka sig tjugo minuter och sedan hålla fel tid några dagar. Sen kan den stå ett tag för att sen starta och gå fläckfritt ett tag. Inte ens en smärre justering som att klippa av sekundvisaren gjorde den friskare. Det är helt enkelt inte meningen att jag ska ha nån klocka.

Mamma, är det här sån där fisk som simmar i havet? Ja, det är det svarar jag. Storgråt! Mamma, jag vill inte äta fisk som simmar i havet! Nähä? Vad ska man då äta för fisk? Tips mottages tacksamt!