Ambivalent

Tänk att julstämmningen kan ändras så över en dag. Jag var helt antijul och så kom det lite snö och poff så har jag handlat de flesta julklapparna och känner mig ganska tillfreds med det. Tänk att lite snö kan göra så mycket för humöret.

Igår var jag och sonen på badhuset och han lärde sig att dyka ner till botten. Jag minns själv att man var mer under vattnet än över när man skulle lära sig simma. Helt överlycklig kom han upp till utan med en raket av plast och givetvis skulle han prova sen om man kunde dyka fast man har armpuffar på sig. Efter mycket möda och stort besvär så lyckades även det.

Mormor och sonen hade gjort ett pepparkakshus. Stolt som en tupp skulle han bära in det från bilen och in till husen och vips så stöp han på sina egna fötter och pepparkakshuset gick i tusen bitar. Typiskt.


Mamma, kan du inte fråga tomten om vi jag får öppna julklapparna idag? Frågar han nästan varje dag. Och idag när jag hämtade honom från dagis så hade han gjort ett fint paket till mig. Han sa att jag fick öppna det redan idag men jag sa att jag ville vänta till julafton.

Kring storhelgerna blir det alltid mer saknad. Minnena är många och fina. Julklapparna man hittar passar bara till lillebror. Storfilmerna som kommer vet man att han skulle ha gillat att se. Det kommer helt enkelt alltid att vara en stol vid bordet som är oerhört tom. Julen är värsta. Jag minns när han var liten och var så arg för att han inte fick öppna sina paket att han bankade sönder sin panna mot kökssoffan. Han älskade glögg och faster Mariths kakor. Vi tävlade om att äta mest rom på vitmackorna och vi satt alltid och sa alla repliker till kalle anka tillsammans. Han var riktigt duktig på mössens sång. Det allra bästa var när julafton var slut och alla gäster åkt hem och vi jämförde julklappar. När vi var mindre minns jag en gång när han fick en legoborg. Vi byggde länge på kvällen för att se hur den skulle bli. Det är inte bara det som varit som man saknar. Även det som kunde bli. Han kunde ha lärt sonen spela basket, jonglera. Och på jul skulle han ha lekt med honom. Kanske skulle det vara sonen som hade kusiner.

I helgen blir det flyttning. hoppas bara kvicksilvret kan stiga lite innan dess.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0