Vice Stadsministern

I helgen har vi äntligen invigt byns nya sporthall. Ingen mindre än vice stadsministern Maud Olofsson vad den som klippte bandet. Det var ett bra arrangemang och alla avdelningar, allt från skidor till barngymnastikgruppen skulle visa upp sig. På fredagskväll hade vi genrep. Det är minsann inte lätt att stå stilla och lyssna på vuxna när det finns Så mycket yta att springa och leka på. Det var inte ett dugg lättare på själva invigningsdagen. Vilket resulterade i att när Olofsson klippt det blågula bandet så kryper en liten människa fram under scenen. Ingen mindre än sonen. Nåja, sporthallen är ju till för barnen så jag tycker väl att man kan ha lite överseende.

Efter lunch på söndag packade vi väskan med fika och gick ut i skogen med alla tre barnen i det vackra höstvädret. Dom är tre små kämpar. Ris och snår till trots så travar dom på och tycker det är ganska spännande. En del grin och skrik när det blir för svårt att ta sig fram men på det hela taget ganska nöjda. Men, Sonen ramlade när vi nästan var framme vid bilen. Vi väntade på honom och fortsatte. Ingen märkte förrän senare att han hade tappat sin mössa. Favoritmössan naturligtvis. Så himla typiskt när man väl har hittat en som han kan tänka sig ha på sig mer än två minuter att den skall försvinna i skogen. Jag försökte gå tillbaka för att leta efter den. Men nädå. Jag har ganksa klart för mig var den ligger någonstans men att hitta tillbaka till samma ställe visade sig inte vara helt lätt. Jag tror faktiskt jag ska gå en sväng till i kväll.

Bara synd att det blir mörkt så himla fort nu. Jag kommer ju hem vid sex och då blir det snabba ryck om vi inte ska gå bort oss i mörkret.

Vaknade tidigt i dag. Klev upp och gick en sväng med jykken. Hundvakten har ledigt i veckan. Är det något fel på mig när jag står klockan sex utanför dagis för att eventuellt hinna få en kram av sonen innan jobbet. Visste inte ens om han skulle på dagis idag. Visade sig att han nog är ledig så jag får klara mig utan den kramen. Det blir så tyst och tomt i huset när man går från att ha varit två vuxna och tre barn till att bli bara jag och jykken. Känner mig ensam.

Kommentarer
Postat av: Kina

Men gumman, ta det lugnt, samla kraft och planera inför nästa vecka då det är full fart igen!!! Men jag förstår att det är tyst.

2009-09-29 @ 20:44:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0