raketmorsan

Då har jag fixat det mesta julklapparna är inslagna och huset är halvstädat. Fördelen i år är att jag inte kommer behöva fixa någon julmat, det tackar vi min lyckliga stjärna för. Snön faller och nu är det bara att vänta på tomten.

Jag har kört bilbana idag. Väldigt roligt faktiskt! Bara fram med armbågarna och skuffa undan ungarna. När man kört en stund börjar det lukta bränt, nostalgi.

Jag är verkligen helkass på att slå in paket. Helt värdelös. Men med mycket möda och stort besvär så blir det ändå inslaget och med tanke på att jag slog in de flesta i kön på barnenshus med en väldigt aggresiv tant bakom mig så får man väl vara nöjd med resultatet. Ska inte såna där tanter ha passerat övergångsåldern och vara snälla och blida?

Tänk att julstämmningen kan ändras så över en dag. Jag var helt antijul och så kom det lite snö och poff så har jag handlat de flesta julklapparna och känner mig ganska tillfreds med det. Tänk att lite snö kan göra så mycket för humöret.

Igår var jag och sonen på badhuset och han lärde sig att dyka ner till botten. Jag minns själv att man var mer under vattnet än över när man skulle lära sig simma. Helt överlycklig kom han upp till utan med en raket av plast och givetvis skulle han prova sen om man kunde dyka fast man har armpuffar på sig. Efter mycket möda och stort besvär så lyckades även det.

Mormor och sonen hade gjort ett pepparkakshus. Stolt som en tupp skulle han bära in det från bilen och in till husen och vips så stöp han på sina egna fötter och pepparkakshuset gick i tusen bitar. Typiskt.


Mamma, kan du inte fråga tomten om vi jag får öppna julklapparna idag? Frågar han nästan varje dag. Och idag när jag hämtade honom från dagis så hade han gjort ett fint paket till mig. Han sa att jag fick öppna det redan idag men jag sa att jag ville vänta till julafton.

Kring storhelgerna blir det alltid mer saknad. Minnena är många och fina. Julklapparna man hittar passar bara till lillebror. Storfilmerna som kommer vet man att han skulle ha gillat att se. Det kommer helt enkelt alltid att vara en stol vid bordet som är oerhört tom. Julen är värsta. Jag minns när han var liten och var så arg för att han inte fick öppna sina paket att han bankade sönder sin panna mot kökssoffan. Han älskade glögg och faster Mariths kakor. Vi tävlade om att äta mest rom på vitmackorna och vi satt alltid och sa alla repliker till kalle anka tillsammans. Han var riktigt duktig på mössens sång. Det allra bästa var när julafton var slut och alla gäster åkt hem och vi jämförde julklappar. När vi var mindre minns jag en gång när han fick en legoborg. Vi byggde länge på kvällen för att se hur den skulle bli. Det är inte bara det som varit som man saknar. Även det som kunde bli. Han kunde ha lärt sonen spela basket, jonglera. Och på jul skulle han ha lekt med honom. Kanske skulle det vara sonen som hade kusiner.

I helgen blir det flyttning. hoppas bara kvicksilvret kan stiga lite innan dess.

Nu har vi packat in alla tre vildarna i bilen och tillbringat en helg hos min kusin och hennes familj. Jag kan väl erkänna att det var lite pirrigt med tanke på att barnaskaran den här helgen bestod av inte mindre än fem barn mellan tre och sex år. Alla killar. Men vilka ungar! Helt underbara faktiskt, inga större dispyter alls. God mat och trevligt sällskap, kan det bli bättre? Jykken som skulle ha blivit bägaren som fick droppen att rinna över fick tillbringa helgen hos daghusse.


Det lackar mot jul och jag har julklappsångest, när skall tiden, lusten och pengarna infinna sig? Jag har nog trott att det skulle gå att vänta ut men det är väl bäst man gräver längst ner på kistbotten och tar ett rejält bett i det sura äpplet och ger sig in i slagsmålet på stan. Det brukar vara bättre att ha en strategi, men bara tanken på att lägga upp en får mig att lägga ner.

En Julfest har vi oxå hunnit med. Här kommer ett bildbevis.

Vi har bäbisar i huset. Dom är överallt. Och ingenstans. Mestadels är dom under Sonens säng. Jykken är skendräktig å det ordentligt. Hon vill inte gå ut på promenad och när hon gör det så springer hon bara hem igen. Vi hoppas att hon snart blir som vanligt igen.

Sonen är på teater med en kompis i kväll. Perfekt. I morron ska jag till en kiropraktiker det känns som en bra idé med tanke på att i helgen blir det takmålning och flyttkartonger för hela slanten.

Nu har vi varit i kungliga huvudstaden. Jag, sonen mamma och pappa. På fredagen började vi med det som var huvudtemat för helgen. Tunnelbana! Vilken fantastisk grej. Man åker rulltrappa ner under jorden och där nere går det tåg, tågen är som bussar fast dom går under jorden. Sen får man ju som en extra bonus att man får åka rulltrappa på vägen upp oxå.  Julskyltningen på NK är ju hur påkostad som helst och väldigt välbesökt.

På Junibacken har dom ett sagotåg. Man kliver in i som en skokartong där man sitter på en parkbänk medan Astrid Lindgrens röst berättar korta bitar ur de olika sagorna åker kartongen fram över välgjorda miniatyrvärldar ur sagorna. Det började lugnt med Madicken på hustaket, för att sedan hamna i katthult där Emil just var i färd med att hissa upp ida i flaggstången. Sen åkte skokartongen upp i luften och då var vi över Stockholm och hos Karlsson på taket. Han behöver städa. En jättelik spik på väggen och Tjilivippen så var vi hos Nils-Karlsson pyssling. Där hans gigantiska hyresvärd Råttan såg skräckinjagande ut. Då var det dags för en tur i Mattisskogen, musiken blev lite mer skrämmande och det blev mörkt. Grådvärgarna stod med lysande ögon bakom sina stenar. Sen brann det i ett hus och då hoppade Jonatan med sin bror Skropan på ryggen och vips så hamnade vi hos Katla. Behöver jag tillägga att mitt förtroendekonto för karuseller inte har bättrat sig?

På skansen var sälarna klart det bästa. Dom hade som sport att blöta ner sina åskådare och det gillades skarpt. Vi var även på barnteater. Pelle Svanslös och tempelkattens mysterie. Så härligt med barn, dom lever sig verkligen in. Ropar "akta bakom dig!" till skådespelarna. Härligt.

Tanken var att vi skulle gå ut på lördagkväll men jag bangade ur. En heldag på stan och sen har man inte så mycket energi kvar.

På söndagen blev det en tur ut till tekniska museét och på eftermiddagen åt vi julbord i slottskällaren i gamla stan.
Just det här med källare tyckte sonen var besvärligt. Man har väl sig själv att skylla och får hädanefter komma ihåg att tona ner det här med källargubben lite...

Sen en liten till note till mig själv. Vill man ha nånting gjort får man göra det själv. Om andra vill ha nåt gjort får dom göra det själv.