raketmorsan

Helgen har varit super. Stressade så kroppen höll på bli genomskinlig på jobbet och åkte iväg till södra sverige. Ett stilla pissregn och två grader varmt men vad gör väl det? Äntligen helg! På lördagen for vi på spa. Jag har ju något inneboende emot att svettas i grupp men det var faktiskt inte så himla tokigt. Speciellt inte när man kan åka vattenrutchbana.

Bara en liten passus, det går betydligt fortare när man åker två vuxna på dom där ringarna än när man åker med barn. Och man ska inte åka på armbågarna när man tävlar för nån har glömt att passa ihop bitarna i banan.

Jag har nog blivit äldre, för inne på spaet hade som en sån där isvak, 4 grader varm. Jag funderade inte ens på att hoppa i. Ångbastun med eukalyptus däremot var härlig. Även den vanliga bastun och bubbelpolen. Det fanns även några mystiska duschar som ändrade temperatur hipp som happ. Hmm, alla som har en gång bott i ett gammalt hus vet ju hur det är när någon råkar spola på toa om man står i duchen och jag kan villigt erkänna att det är inte det minsta avkopplande. Ibland undrar man om dom liksom har lite otur när dom tänker ut vad som är skönt och inte. Men nybadade och frächa köpte vi hem lite thaimat och hyrde film.

Söndagen skulle vi försöka ta oss till ett sälle dit konditionen tog slut förra gången vi var påväg. Vi gav upp när blodsmaken kom i munnen förra gången och man ska nog inte vandra i skog och mark när man är förkyld. Men nu var det ingen som var förkyld och dessutom kunde vi köra monstertrucken rakt genom dom lerigaste skogsvägarna vilket ledde till att vandringen blev ungefär en dag kortare.

Väderleken var konstant. Dvs det pissregnade fortfarande. Om ni någongång vandrat i fjällen så kan ni tänka er hur det är att vandra här. På ett ungefär iaf. I fjällen finns inga rötter och det går bara uppför. Här är det både uppför och nerför. Rötterna slingrade sig på marken och var hala och jag kan ha svurit på att några av dom rörde på sig. Men det var underbart vackert. På ena sidan havstrand, på andra sidan lummig urskog. Gula och oraga löv täckte stigen. På flera ställen gick stigen över små naturliga bäckar och på ett ställe så hade bäcken urholkat en gammal trädstam så den fungerade som ett rör. Det luktade friskt. Havetssälta och kall höstskog blandades, helt obeskrivligt.

Då hörde vi det första gången. Ett dovt morrande, så dovt att det vibrerade i kroppen. Alldelens nära. Vi tittade på varandra och gick sakta vidare. Då hördes det igen, närmre den här gången. Vi ökade steglängden lite och då hörde vi det ytterligare en gång. Vi fortsatte bara gå som om inget hade hänt. Men det kändes inte så lockande att veta att vi på vägen hem skulle passera samma ställe.

Målet för utflykten var en skogstjärn med kristallklart vatten. Det hade säkert varit inbjdande att hoppa i om det inte regnat och varit 2 grader ute. Nu fick det räcka med lite kaffe och en smörgås. Kaffet späddes ut i takt med regnet men vad gör väl det? Den här söndagen ändrades ju klockan till vintertid. Detta innebär att mörkret kommer fortare än man har räknat med. Därför var takten hemåt lite snabbare än på ditvägen. Det var nog ingen som var sugen på att passera stället där det morrar i bäckmörker. Det var helt tyst i skogen den här gången. Men vi mötte ett par med en schäfer som var på väg in i skogen. Vid det laget hade solen börjat gå ner.
Man undrar ju i sitt stilla sinne om dom kommit tillbaka ännu?