raketmorsan

Jaha, då är det bevisat. Klantigast i världen. Eller i vart fall mest bråttom. I helgen skulle vi ta bort en gammal häck. Allt var kapat och klart med "blöjsågen" som barnen kallar den. Jag skulle dra ris och böjer mig mot marken för att plocka upp grenar. Men nä se det går inte. För där mitt i vägen stod en liten smal pinne som stack mig rakt i ögat! Ont som fn! Tårarna sprutar och jag kollar om det kom blod. Nä inget blod, skönt det iaf. Efter en stund när tårfloden lagt sig så kunde jag inspektera skadan. Just vid iris hade sticket tagit. Ytterst lite blod syntes där. Inget skräp kvar vad jag kunde se. Men det var just det! Vad kunde jag se? Allt var väldigt suddigt på det ögat. Den strålande vårsolen smärtade och solglasögon lindrade. Till råga på allt befann jag mig 16 mil hemifrån. Jaja det var inte första gången jag körde bil med nedsatt syn. Gick ganska bra men är lite påfrestande.

Under helgen har sonen inspekterat hur mycket lera det går att fästa på det nya galonstället. När vi kom hem kastade jag in rubbet i maskinen. jag klev över ett par jeans som fick åka med i 40 grader, jag tittade misstänksamt på maskinen och tänkte att det var riktigt skitigt så det är bäst jag kör en grovtvätt. Jag tryckte på den andra knappen och gick och lade mig i soffan och somnade som en klubbad säl. Ja så himla länge sover man ju inte med en uppfinningsrik liten kille i huset så jag väcktes efter en stund. När jag gick in i tvättstugan igen stank det bränd plast! Helvete! Maskinen stod på 95 grader! Jag avbröt tvätten och sonens nya galonisar är hela men saknar numera reflexer. Skit samma tänkte jag och klarar dom så många grader så går det lika bra att tumla dom oxå.

När jag plockade ut dem ur tumlaren så upptäcker jag att även en dosa portionssnus har åkt med i karusellen! Nice! Mina jeans passar nu mera bäst till en vidjetunn tonåring, nån som känner någon?  Bara för skojs skull så kollade jag tvättrådet i efterhand.

Tvättas separat, 40 grader, torktumlas ej, använd ej sköljmedel! Fem fel av fyra möjliga för det stod inget om snus!

Jag saknar verkligen ett badkar. Visst man kan stå under rinnande vatten men hur roligt är det? Alla leksaker som finns vill han veta om dom tål vatten. Hur man får reda på om det stämmer? Jo, man provar helt enkelt. Doppa den i vatten, funkar den sen så tål den vatten. Detta gäller allt från mobiltelefoner till böcker.

Ganska fascinerande hur nyfiken ett barn kan vara på världen. Just nu är vi inne i en period med varför då?  Mamma, varför springer alla älgarna från höger? frågade han när vi åkte bil för ett tag sedan. Jag fattade först inget alls men sen sa han, på skyltarna mamma. Aha, alla älgskyltar är vända åt samma håll! Praktiskt nu behöver man bara kolla efter älgar åt ett håll, detta kommer att underlätta körningen avsevärt.

Snart fyller han år. Jag frågade om han vill ha kalas och det ville han. Snusförnuftigt tillade han sen att två av de närmsta kompisarna inte kunde komma för dom är upptagna. Jasså minsann? Där ser man.

Om man nu inte har badkar så tager man vad man haver...

Så då har det varit påsk. Vilken superhelg tycker sonen! Godis varenda dag, var man än kommer. Även för mig har påsken inneburit många plus. I vart fall om man kollar på vågen. Mycket god mat varje dag med släkt och vänner. Kan det bli bättre? Solen har kommit och vi har ätit lunch ute på altanen.

Det töar, vattenpölen utanför garaget liknar mest en liten insjö. Jag blir som ett litet barn och plaskar, sopar vatten gör bäckar och dammar. Finns det föresten galonställ för vuxna?

Lite nytta har vi hunnit med att göra oxå. Vi har isolerat taket på stugan med lösull. En mycket finurlig stor damsugare i ena änden och fläkt i andra änden. det gick relativt smärtfritt och dammade inte alls så mycket som jag hade trott. Isoleringen kliade knappt.

Skogsarbete har dessutom hunnit med, vovven hjälpte till. Det resulterade i tre spyor på mattan i morse. Ganska märkligt det där. När hon ätit pinnar så kräks hon, men bara barken. Det är som om magen sorterar ut maten först. Vill inte tänka på det andra alternativet. Att hon spyr och sen äter upp maten igen och lämnar pinnarna, urk!   

Idag åkte jag tillbaka till affären med galonstället som jag köpte, det som saknade en knapp. Dom skulle prova sätta tillbaka knappen och medan jag väntade gick jag planlöst runt och kollade på kläder. Å vad skådar mitt norra öga!? Dom har samma dress på rea, 200 kr billigare! Va fn, ursäkta svenskan. Jag påtalade detta och till råga på allt så upptäckte jag att fler jackor saknade samma knapp. Kanske därför alla plagg var utrustade med ett helt gäng knappar i en sån där extra liten påse? Nåväl, jag fick knappen ditsatt och fick tillbaka 200 kronor. Inte fy skam!

I morrgon ska sonen vaccineras mot tbc. När jag berättade att man tar sprutor för att slippa bli sjuk så sa han med en sån där självklar röst och övertygelse som bara en fyraåring kan: Nej, det gör man inte! Det blev svårt att hitta tråden igen efter det så vi får väl improvisera i morron.

Hunden har blivit högvilt. Knappt har jag hämtat henne från daghusse så ringer telefonen. Kusinvitamin vill låna henne och jogga en sväng. Perfekt! Jykken får motion medan jag vräker i mig gräddstuvad pyttipanna! Inser någon mer än jag det roliga i detta? Det är jättebra att hunden får komma sig ut, jag har inte tid de veckor jag har sonen.
Bara synd att det egentligen varken är kusinen eller jycken som behöver röra på sig utan undertecknad.

Tidigt i morse åkte vi in till staden. På inköpslistan stod, nytt galonställ inklusive handskar och nya däck till barncykeln. När vi kom in på ica maxi tog sonen plats i en sån där kundvagn med bil och ratt. Just de vagnarna kräver en speciell polett som man får inne i affären. När jag stod i kassan hade jag full kontroll medan jag väntade på min tur. Eller det var min tur men jag väntade på att den nonchalanta killen på andra sidan disken skulle byta kassarulle klart så han kunde ge mig en polett. När han hade bytt rullen kunde han upplysa mig om att de minsann inte var den kassan och under en så lång mening lyckades sonen försvinna.

Jag gick ut på parkeringen. Jag agerar efter worse case scenario. Han syntes inte till vid bilarna. Jag gick in i affären igen och scannade av de närmsta hyllmetrarna. Ingen liten människa så långt ögat nådde. Ut igen och kolla parkeringen. När jag kom in igen den här gången hörde jag ett panikartat "mamma" någonstans därinnifrån. Det är inte så lätt att avgöra varifrån ett ljud kommer i en så stor lokal. Jag tänkte att jag går mot leksakerna, kanske han är där. Vid en hylla stod han och höll sig krampaktigt i en pelare medan två ur personalen försökte övertala honom att följa med till receptionen.

Han var riktigt rädd och grät när han såg mig. Hoppas att han lärde sig något tänkte jag, som nog var lika rädd. Vi hittade handskar men inget mer och det var inte fråga om att prova dem för då fick han syn på en cykel med stödhjul. jag var bara några meter efter men det går fortare att springa under alla kläder när man är liten. Han cycklade och skrattade sådär innerligt som bara en riktig rakarunge kan. Att mamma sprang efter med andan i halsen gjorde det hela förståss bara roligare.

För att komplettera våra inköp for vi till obs. Galonsortementet där var lika knapert men däremot cyckeldäcken fanns där. Han hade redan spanat in en cykel men jag hade stenkoll på honom. Trots att jag försökte avgöra vilken sorts slang som passar till vilken sorts däck. På väg ut därifrån, för mig på säkert avstånd från cyckeln gick jag någon meter före honom. Då vände han om och sprang, för allt vad tygen höll och jag efter. Han lyckades ta sig upp på cyckeln och föregående procedur upprepade sig men det blev en betydligt kortare sväng den här gången. Bara till godishyllan.

När vi skulle betala cykeldäcken i byggkassan stod han bredvid mig. När jag tog upp visakortet ur börsen hör jag hur en eltruck lyfter och sänker gafflarna. Jag tittar dit och då sitter han i trucken och trycker på alla knappar han kommer åt.
Behöver jag tillägga att jag bar honom ut därifrån.

Nu var det bara galonstället kvar. Vi åkte på intersport. I bilen höll jag ett förmaningstal om att inte springa, lyssna och om man kommer bort ska man prata med någon vuxen. Det gick riktigt bra. Vi hittade ett fint ställ som vi provade utan prut men tyvärr fanns inte den storleken vi skulle ha. När jag hängde tillbaka kläderna stod han bredvid mig och när jag vände mig om var han... borta.

Den här gången var han inte borta så länge jag hann bara gå tre hyllrader och tillbaka så kom han springandes från ett helt annat håll. Han märkte nog aldrig själv att jag letat efter honom. Nu for vi på team sportia. Där hittade vi ganska snabbt rätt storlek på samma märke som vi tidigare provat så vi slog till direkt. Helt perfekt och utan missöden!

När vi kom hem och skulle fara ut med de nya kläderna så märker jag att jackan saknar en knapp.

Å nu ska jag vila!

Att komma från ett stockholm där uteserveringarna just börjat blomma och solen värmer + 17 grader och landa i umeå med metervis med snö och 5 grader kallt och snöstorm kan lätt försämra ens humör med motsvarande gradtal.

En lugn avslappnd dag, bara jag och sonen. Vi har bara tagit det lugnt. Mitt i centrifugeringen började tvättmaskinen låta som en skördetröska. När den tvättat klart undersökte vi den tillsammans. Tre kronor rikare blev vi, de hade fastnat i propellern enligt sonen. Den blev då tyst och vi fick ett mindre bidrag till lördagens godisinköp
 
Vi tog en promenad till affären. Det är ett företag att gå med en fyraåring. Tänk så mycket roligt man passerar på vägen! Vattenpölar, synd mamma inte hade några stövlar på sig. Jag är ju småförtjust i vattenpölar själv.


Vi hade myskväll i kväll jag och sonen. Popcorn godis och bolibompa. Han somnade strax efter han sagt "Mamma jag har saknat dig, jätte, jätte, jätte, jätte, jätte, jätte, jätte, jätte, jätte, jätte, jätte, jätte, jätte...så mycket älskar jag dig!"

Vid frukosten satt vi bredvit ett äldre sällskap herrar. Dessa herrar diskuterade livligt gårdagens händelser. Tydligen hade de hanmnat i hotelbaren. Där hade det kommit fram inte mindre än tre snygga tjejer och erbjutit sina sexuella tjänster. Helt öppet. De första två hade angett ett öppningsbud på 3000 men den tredje hade extrapris bara 2500. Gemensamt för de tre var att inte för någon ingick kondom. Det fick man köpa till för endast 49 kronor. Nästan som att storhandla på ica maxi. Man får köpa påsarna oxå.

När vi satt där drömde jag mig bort en stund och började tänka på filmen "Män som hatar kvinnor" Där jag sitter går Mikael Nykvist förbi just utanför fönstret. Ganksa roligt. Andra kändis span idag är Dr Alban med familj, Mamman till tomtens alla barn Katarina Evelöv.

Middags restaurangen idag var förbestämd och det var nog tur. Men maken till otrevlig personal har jag sällan stött på. Mammas och Tapas på kungsholmen heter restaurangen. När vi kom dit var det helt folktomt och mannen i bardisken höll nästan på att kasta ut oss ändå. Jag försäkrade att vi minsann kunde äta snabbt och vi fick till nåders ett bord. Han stod och blängde surt. bordet var ju bokat, om en timma och en kvart! Jag kunde inte rikgtigt låta bli så när jag ätit klart gick jag med övertydligt granskande blick och inspekterade lokalen. Tog upp en svart mapp ur min väska och låtsades fylla i ett formulär. Allt medan jag diskuterade saken med min bordsdam. Hon var med på leken direkt och jag sa lite halvhögt. Ja toaletterna är för nära i anslutning till köket. Han såg lite stressad ut, flackande blick svettningar och svalde upprepade gånger såg några svettpärlor i pannan. Lite kul måste man ju få ha.

Hotell frukost! Ett av de verkliga nöjena här i livet. Tom så inbjudande att jag har svårt att sova med rädsla för att missa den. Gårdagen fratterade vi bratsen på stureplan. Om jag hade haft lite bättre koll så hade jag säkert sätt fler kändisar. Fick dock syn på Christian Luuk (stava) och Alex Scheuldman (ännu värre stava). Måste man heta nåt märkligt bara för att man är kändis?

Till middag strövade vi för att försöka hitta en restaurang som var mysig och inte skulle råna oss. På en bakgata här på söder hittade vi ett litet japanska hak. Varning, inga gäster. Menyn i fönstret såg billig ut. Lokalen såg otrevlig ut och de saknade uppenbarligen utskänkningstillstånd. Vi beställde en japansk rätt var med viss skepsism. Redan när jag samakade anordningen bestämde jag mig att vi samma kväll även måste prova en till restaurang. Det såg ut som någon slags skavgryta. Förmodligen wokkad katt! En qp burgare fixade värsta kurret i magen och jag överlevde kvällen.

Våren är här! Så otroligt underbart! Folk sitter ute i solen och dricker öl, surrar och vänslas. Mee Like! Hoppas att kursen idag slutar lite tidigare så vi kan ströva. Vi strövade en del igår oxå men det är inte riktigt samma sak när man släpar på kabinväskor och fäller folk i sin framfart.

Mål för dagen! Hitta en trevlig tapas restaurang! Tror jag ska använda mitt svarta bälte i internet först så vi har en adress att ströva mot. Annars är risken stor att när lukterna från grillat kött slår oss så biter hungern i och vi hamnar på ett annat strandhugg.

Hur sammanfattar man en vecka när allt jävulskap tycks drabba alla man känner? Jag letar förjäves efter ljusglimtar men det tycks bara gå från värre till ännu sämre. Det är inga småsaker heller. Döden är ständigt närvarande och gör sig påmind, liksom bara knackar mig lite på axeln för att säga, kommer du ihåg mig? Jag finns här. När du minst anar tar jag nån till ifrån dig! Var på din vakt, ständigt vaksam, när du minst anar det. Vem ska jag ta nästa gång? Någon äldre? eller ska det bli någon av de yngre i bekantskapskretsen? Eller varför inte sonen som gör sitt bästa för att ständigt utmana ödet.

Missförstå mig rätt, men mitt i mitt skrivande nu hör jag en dov duns och ett gallskrik. Jag rusar in och då har han provat klättra från våningssängen och upp i fönstret. En balansakt värdig en katt. Och dråsat i golvet. Det gick bra bara lite blåmärken, snart kommer väl soc och knackar på och undrar om jag slår lillkillen.

I slutet av veckan ska jag på utbildning i huvudstaden. Tre dagar! Herrejistanes så klok jag skall bli. Fet, om inte annat. Brukar vara riktigt bra mat dom serverar. Och godis! Ja man ska ju se fram mot någonting under dagen, eftermiddagsgodis. Känns inte roligt att lämna bort honom de dyrbara dagar jag har tillsammans med honom är ju guld värda. Nu ska jag gå och kolla om han tystnat för att han blev medvetslös på grund av fallet eller om det är något rackartyg han hittar på.

På återhörande

På bussen på väg hem idag klev det på en fyllskalle. Min åksjuka och lukten av gammal öl blandat med urin och diverse andra faciliteter burkar inte vara någon höjdare. Jag hade tur för denna fyllgubbe luktade ren sprit, om man tänkte på spolarvätska så var det helt okej. Han löste en biljett till bussens slutstation 7 mil bort. Innan vi lämnat stan så ville han stanna. Mitt i en rondell och när busschauffören vänligt förklarade att det fanns en hållplats 200 meter längre fram så sa gubben, då är det lika bra jag åker hela vägen!

Barngympa idag. Med förstärkning. Två vuxna behövs för att hålla ordning. Nja ordning och ordning men lättare blev det ialla fall. Var väldigt mycket grin, tror killen var övertrött.

Min mobiltelefon verkar få slut minne.  Lilleman har kommit på att ta kort. Och när man öppnar den kan man få se allt ifrån sig själv på toaletten till tusentals bilder på datorn. Alla tagna ur ett minimännisko perspektiv. Undra hur lång tid det tar innan han lyckas skicka iväg någon bild till någon på telefon listan? Hoppas bara det inte blir toalettbilden...

Mormor hade hämtat från dagis idag och när jag kom dit sprang han ut i bara tröjan, här är ett bildbevis på vad som hände sen

Ja ha! Då har man gått här och hoppats att våren är på väg och att snöskottningen för en lång tid framöver är en historia. Vad händer? Jo, det rasar från taket! Ingen liten laddning och blötsnö! I ren protest skottade jag bara en spadbredd, eller om jag ska vara helt ärlig så orkade jag inte skotta mer. Ytterdörren går upp, inte helt men det tinar väl lite hoppas jag.

I natt kom lilleman till min säng. Utan pyjamas byxor. När jag frågade honom var hans byxor var så svarade han att dom har jag tagit av mig för dom var blöta. Jasså, sa jag. Hade du kissat? Nej, Mamma! Det var vatten. Det har regnat in! Jag tänkte inte så mycket mer på det förrän i kväll när jag skulle hitta igen pyjamas byxorna. Jodå, dom låg där som ett knyte i sängen. Jag luktade på dom för att se om det var kiss. En ganska välbekant doft som jag inte riktigt kunde placera. Liksom rent och frächt. jag vecklade ut dom och då ser jag vad det var. Lypsyl! han har smort in hela byxorna och stora delar av sängen med det ! Bevisen talar för sig självt och det kletiga stiftet låg där oxå!

Häromdagen målade han hela sitt ansikte grönt med en tuchpenna från IKEA. Man kan ju tycka att dom som är så fiffiga borde göra pennor som går att tvätta bort med tvål och vatten, men nädå. Nåväl, en mammas bästa vän är sminkborttagning! Förövrigt det ända som jag använder det till. Att få bort spritpennor från ungar, funkar även bra på gamla tatueringar. För smink använder jag så sällan så det är ju bra att den kommer till användning.

Snart dax att se över cycklarna. Nja, lite väl optimisktiskt kanske men eftersom jag vet att det i vart fall är punktering på fyra hjul så är det väl lika bra att börja. Det blir väl ett himla liv annars om det inte funkar när den där första lilla biten asfalt dyker fram. Det har den i och för sig redan gjort. Cirka en meter stor fläck nedanför mitt garage. I och för sig under en decimeter vatten så där lär det inte bli någon cyckling får jag hoppas i alla fall. Varje morgon och kväll skall denna vattenpöl forceras. Ja jag ska inte klaga. Sonen står på bron och ropar, mamma kan vi inte gå in snart jag vill inte leka mer med vattnet.

Gardiner till vardagsrummet, inklusive världens längsta gardinstång. Alla som känner mig vet att gardiner och jag fungerar liksom inte. Jag blir på dåligt humör bara jag tänker på det.

Barnkrokar i hallen, Väggarna i huset är gjorda av gips. Dvs inget sitter fast om det inte pluggas eller borras med genomgående skruv. Min hatthylla är en sabla oreda. Mestadels för att allt som inte skall bli offer för otillfredställd hund, hamnar däruppe.

Nytt badrum, jo jag vet men man kan väl få önska i alla fall?

Bredare säng. 110 cm med ibland fem personer och en hund är i smalaste laget.

Sommar! Punkten talar för sig självt! Mer snö och jag självdör!

Ny garage port! Behövs egentligen inte bara snöhelvetet försvinner! Vem vill tillbringa 20 minuter med en yxa och hacka is när man har bråttom till jobbet?

Ny bil!, Min är skitig och full i skrot. Ja, ja! Jag vet jag gnäller men ids inte göra nåt åt det känns enklare att köpa en ny!


Glömde jag säga lottovinst?

Sådär ja! Hemkommen efter en avkopplade helg i ett annat län. Det första jag upptäcker är att jag missat soptunnetömmningen, igen! Den andra upptäckten av mindre behaglig art fanns i  kylskåpet. Påminnelse till mig själv. Ta ut sopor, töm kylskåpet, i vart fall innan man åker bort. Något lurvigt, blött och grönt morrade åt mig ju längre ner jag kom mig i kylskåpet och kaffefiltret såg ut som det var från en annan planet. Biologisk mångfald lär ska vara bra men jag har idag bedrivit etnisk rensning. Det tråkiga är att nu får hela eländet ligga och morra i soptunnan två veckor till.

Jag hämtade på dagis och vi åkte och handlade. Det är äntligen vår, utanför affären är det stora vattenpölar som är ungefär decimeter djupa. Ja, du kan ju själv lista ut vad som händer på vägen in till affären. Väl därinne tar rallyt fart. 200 meter kundvagn. Vi stannade en stund och tittade på fiskarna i kyldisken och pratade om dom. Betalningen är det värsta. För där finns godiset. Efter en stunds övertalning och mätning av viljestyrka så ställde han tillbaka godiset men i ett obevakat ögonblick försvann han. Upp på disken kom en rökt fisk. Mamma! Vi glömde fisken! Lätt stressad av den tidigare brottningsmatchen om en tablettask med en dyblöt unge så tänkte jag inte utan betalade fiskskrället. Så fort kan det gå när en vanlig planerad pannkaks middag förvandlas till rökt regnbågslax á gud vet hur svinit mycket pengar.

Föräldramöte på dagis. En friskvårds människa var där och visade massor av statistik. Visst jag håller helt med. Ungar ska ha friska tänder, äta sunt och vara ute. Men det måste vara viss rim och reson. Jag ogillar statistik där dom säger tex barn som får vara ute mer får ett bättre inlärande. Hur vet dom det? Har dom tagit samma unge och lärt honom samma sak inne och sedan tagit honom och lärt den ute? Och började dom i så fall ute eller inne och var det inte repitiotionen isf som gjorde att dom lärde sig bättre.

Det som stör mig är att dom presenterar det som fakta. Har man bara lite sunt förnuft så fattar man väl att fantasin stimuleras av färre leksaker och mer utelek men att visa fakta på att det är så är en helt annan sak. Jag muttrade bara lite för mig själv men när tandhygenisten tagit alla sina präktiga råd och tillslut konstaterade att man i vart fall kan ge ungarna sockerfria tuggumin efter maten, kunde jag inte riktigt vara tyst.
Jag sa, men då dör dom ju av cancer men det är ju lite längre bort och dom har fina tänder i alla fall!

Så kom jag hem. Nästa glada överaskning. Jag hade visst fått en del post till min gamla adress. Däribland en betalningspåminnelse från trygg hansa på min bilförsäkring. Aotogirot hade tydligen inte fungerat men det roliga i kråksången var att påminnelsen om detta skickats till fel adress. Varpå jag blev en vecka till försenad. Jag gillar inte direkt att köra omkring i oförsäkrad bil, rättelse! Jag gillar inte att betala flera hundra kronor per dag till trafikförsäkringsföreningen för att adressuppdateringen hos försäkringsbolagen är urkass. Nä häst och vagn får det bli!

Med mitt inpulsköpta hus följde ett antal välskötta orkidéer. Av någon anledning verkar dom trivas ypperligt hos mig. Jag gav alla gröna växter månadens life-support idag. Dvs en gnutta vatten. De som inte gillar behandlingen dör naturligtvis och alltså är hela blombeståndet ganska självsanerade. Det som återstår är kaktusliknande fetbladsväxter och några stackars garderobsblommor och så dessa orkideér. Dom blommar och blommar och ser lika dana ut. Vad gör jag då för att dom ska blomma, kanske du undrar? Absolut ingenting. Jag läste någonstans, jodå jag kan läsa, om en kvinna som skrev att orkideér börjar blomma just när dom tror att dom ska dö, hmm. Hon ställde ut dom en snabbis i kylan och vips så började dom blomma. Tydligen så fungerar det lika bra med att dom får tro att dödsorsaken skall bli vätskebrist.

En annan nära döden upplevelse - barngympan! Eller rättelse, låt mig dö! Det är som att släppa in en kalv på grönbete. Han blir fullkommligt skogstokig! Dom andra barnen sitter snällt i ringen och lyssnar på fröken medan jag med mildt våld har fullt upp att hålla fast honom, dvs om jag lyckats fånga honom först. Då skriker han som en stucken gris mamma jag vill springa. Ja, ja det är ju därför vi är där. För att dom ska röra sig och rasa av sig lite. Han fullkomligt älskar det och när vi ska därifrån är det ledsamt. Mamma! Jag vill gympa mer! Jag själv känner mig mer som ett utställningsexemplar av en dålig förälder som inte har någon ordning på vildingen.

En märklig sak hände idag, märklig och märklig mer märkligt hur människor tänker egentligen. I posten låg det inte mindre än en avriven sida ur en porrtidning med massor av sexleksaker! Inget annat. I ett omärkt kuvert. Man kan ju inte låta bli att undra, någon har ju lagt ner lite tankearbete. Har orkat skära ut sidan. Ganska snyggt snitt för övrigt. Och stoppat det i kuvertet och slickat igen det. Ganska grova leksaker sånt som man binder och håller på. Jo jag kollade ganska noga. Vad är tanken bakom? Lek med mig? Lek med dig själv? Bind dig och försvinn? Munkavle? Eller bara ett kul skämt? Eller är det bara fuck you? Bara en som vet och det är inte jag.

Du, om du är observant så är det inte min barnvecka men prinsen är ändå här och sover. Pappa är permitterad med närvaroplikt på gymmet i morrgon. Så istället för att flänga som ett tok fram och tillbaka till stan och lämna och hämta på dagis så får sover lilleman här hos mig och är någon timme med mig på jobbet.  Det är något mer spännande på pappas jobb med alla skogsmaskiner än mammas jobb där det roligaste jag har att erbjuda är häftapparaten. Den går iofs att göra nitade flygplan med men kom igen! Vad är det, jämfört med en skogsmaskin?

Nu emigrerar jag snart! Eller så sätter jag upp ett jättelikt paraply över min tomt. Varför ska det bli den snörikaste vintern i mannaminne bara för att man skaffat ett eget hus och skall skotta själv? Nåja jag har en traktor som tar det värsta men ändå. Jag ser snart inte ut genom fönstren och är döless på vintern.

 Bokade en kryssning i medelhavet tillsammans med tjocka släkten till sommaren. Snälla gud, ge mig syrgas och tålamod att klara av det. Jag drömmer redan nu mardrömmar där jag ser sonen springa in i hissen, dörrarna stängs och han kliver av på en annan våning och är borta några timmar. En annan återkommande dröm är att han hoppar över relingen. Jodå, ett inte helt osannolikt scenario.

Missförstå mig rätt, det ska bli väldigt trevligt och jag ser verkligen fram mot det men sonen är ju ett litet busfrö så det är lika bra att ställa in sig på alla eventualiteter. Även om man i tanken är förberedd på det mesta så lyckas han ändå förvåna en ganska ofta med att hitta på något som man inte med bästa fantasi i världen kunnat förutse. Bara tanken på att spendera fyra timmar på charles de gaule (stava) får mig att undra om det klassificeras som misshandel att ge lugnande medel till barn? Kanske skulle ta en dos själv oxå för säkerhets skull.

Nåväl, ingen idé att spekulera över det nu. Vi får väl ta det som det kommer helt enkelt. I dag har jag fått göra bort en del surdeg på jobbet. Du vet såna där saker som man inte riktigt vill ta tag i för man inte hinner och man vet att det tar en himmelens lång tid. Det var någon klok som sa, att man ska göra bort en surdeg om dagen så känns livet mycket enklare sen. Jag håller helt med! Gud så skönt att ha det gjort, nu är det bara att hoppa in i nästa deg.

Har du föresten bokat flygresor på en dator från 1992 med windows 95 någon gång? Kan bara säga att det är en bra övning inför kommande tålamods prövningar. För helvete morsan! Köp en ny! Fast har man en micro som man måste starta med en peang så lär väl inte ny dator komma högst upp på listan. Har man dessutom en tvättmaskin där man öppnar luckan med hjälp av en bordskniv och har gjort så i 10 år så är nog steget långt till en ny dator.

Slalom premiär för lillen! Om man blir oskuld själv genom att inte ha sex på tio år undrar jag om det är samma sak med slalom. Kändes då så i vart fall. Dom är tappra ungar. Trots alla rovor vill de bara fortsätta. Sen att han blev hysterisk för att vi var tvugna att släppa lift ankaret på avstigningsplatsen, är ju en bagatell. Han ville fortsätta åka lift även på vägen ner. Hmm

Som vanligt när vi provat på något nytt så är det ett himla skrik och grin när vi skall därifrån. Gott betyg. Arg som ett bi var han för att mamma bromsade. Han ville åka fort, men jag tyckte att ok, vi åker fort i mitten av backen. Vi åker inte fort när vi är på väg mot en tall. Alla skogsbanor och hopp skulle utforskas. Även nödstoppen till alla liftar utforskades. Den funkar kan jag rapportera!

Himmel vilket träningspass. Hmm tänker ni... att ploga. Pytt heller!! Plogningen är ju en lek om man jämför med släpa en viltsint markatta som skriker jag vill åka på bron!!! Detta i full skidmundering. När han nederst i backen vägrade åka lift upp för att han ville fortsätta åka var det svårt att hålla sig för skratt. Kändes tydligt att lasangenivån i blodet började tryta. Plättar med sylt fixade humöret. Nåväl lite grin om att mamma tog grädden blev det men han vet att han inte tål det trots att vi fuskar ibland.

Nu ska jag vila min ömmande lekamen och se fram mot träningsvärk modell värsta sort!

Klev upp i ottan, hoppade i kläderna rastade jykken och satt mig i kompisens bil med riktning Piteå och för att fara på hundutställning. ibland skulle man ju sinnesundersökas. Varför offra en perfekt sovmorron för att inte tala om en heldag med sonen. Vilka väger sin vikt i guld nuförtiden. Bara för att åka 20 mil till ett svinkallt ridhus och kolla på jykkar, inte ens min egen ras. Nåväl, ska villigt erkänna att jag saknat hunderiet för att inte tala om min kompis som bor i stockholm nuför tiden. Som vanligt har hundutställningar någon otrolig förmåga att ALLTID dra ut på tiden. Vi blev kvar till finalerna vilket innebar att vi angjorde hemmet vid sextiden.

Sonen och jag har myskväll och tittar på melodifestivalen. Jag frågade honom nyss vad han tycker om Amy Diamons låt. Nej mamma den är inge bra! Hon sjunger ju bara, Bajs, Bajs Bajs! Hmm låten heter ju it´s my life. Inte helt olikt. Undrar i mitt stilla sinne om hon inte attraherar en publik som är 4 år och inte attraherar dom äldre vad blir då kvar? Sen var det dags för Snälla Snälla med Caroline af ugglas. Då frågar han på fullaste allvar: Mamma? Är det där du, och pekar på tvn.

Jobbade non stop. Dvs lunch intogs framför datorn. Kuverteringsmaskin vilken uppfinning! Den tar papper från olika fack viker ihop dom, stoppar in det i ett kuvert och slickar igen det. Suverän uppfinning! Om den fungerar vill säga. Idag tror jag jag har fått felmeddelanden som inte ens konstruktören visste fanns. Tålamod är en dygd har man ju hört, men vad är en dygd och vem bryr sig när det skönaste skulle vara att slå sönder maskinen i tusen småbitar.

Fick en komplimang (tror jag) på lunch. En kille sade till mig att han var så imponerad att jag vid julfesten förutspått att dollarn inte skulle fortsätta att stiga. På måndagen efter blev det ett stort kurs ras. Hm jag kanske skulle lära mig att sluta pladdra. Jag har nämligen tystnadsplikt om sådana saker. Till saken hör att just den killen är råvaruinköpare för ett stort företag som handlar i dollar. Tur att det gick åt rätt håll iaf. Och om nu att skriva min framtidstro i en blogg faller inom eller utom tystnadsplikten det kan man ju undra. Men det är ju påsk nu.

Var och handlade omgång nr 1. Det kryllade av säpo agenter i vår lilla hålas lokala affär. Orsaken till uppståndelsen? Näringsministern skulle köpa mjölk. Hejja Sverige. Jag köpte en sån där chokladbit ni vet som det är punch i. Sonen gapade och skrek att även han ville ha en sådan. Jag sa lite halvhögt till honom att NEJ, du tycker inte om dom för det är sprit i! Varpå han skrek så det rungade inne i affären; Mamma jag vill ha sprit! Mamma Jag tycker visst om sprit! Säpoagenterna såg synnerligen misstänkta ut när dom tittade på mig.

Sedan åkte vi på hockeyplanen en snabbis. När man är nästan fyra år så är tålamodet nästan lika kort som mammas tålamod med kuverteringsmaskinen. Två snabba svängar (mest på alla fyra) och sen hem, Bara för att upptäcka att jag glömt handla nästan hälften i all sprituppståndelse. Vi bestämde oss för att käka på Frasses, som ligger bredvid ICA. När vi åkte därifrån lostnade klumpen med fjärrkontrollen från bilnyckeln. Ner i sörjan på parkeringen. Kolsvart. Massa bilar som kör omkring och en obstinat liten människa som springer omkring som ett tok mellan vattenpölarna. Jag lastade in allt i bilen och åkte hem.

I morron är det hundutställning så lillkillen får sova hos mormor och morfar. Har nyss varit och lämnat honom där. När jag kom hem igen lastade jag in jykken i bilen och tog med mig min bästa vän, pannlampan och åkte ner på parkeringen. Lysande tillfälle för att köra uppletande med hunden. Hon tyckte det var jättetrevligt att lukta på kissfläckar och käka gamla tuggummin. Hon var helt med på att något arbete av något slag skulle utföras men inte riktigt vad. Jag konstaterade ganska snabbt att där fanns det inte någon fjärrkontroll. Men en snilleblixt slog mig innan vi åkte därifrån och jag kollade i bilen. Där låg den. Förmodligen hade den ramlat ut just när jag lyfte in allt i bilen. Men, men. Vi fick ju oss lite friskluft och tuggummi!

Torsdag, full fart spar tid. Har gått ner till 90% på jobbet vilket innebär att jag i verkligheten jobbar 120% men får bara betalt för 90%, vilket smartskaft har räknat ut det? Samåkningen är ett mysterium i sig, Om jag någon gång skall anställa en logistiker så blir det en ensamstående förälder som jobbar deltid och pendlar.

Att åka buss är ingen höjdare när man blir åksjuk av att titta på jeopardy på tv. Lätt illamående som vanligt anlände jag till dagis och möttes av ett gäng treåringar i färd med att klä på sig. Vill inte och kan själv ekade genom lokalen. Längst in satt mitt lilla busfrö enbart i långkalsonger. Hmm. Fröken konstaterade med ett uppgivet leende att dom inte var riktigt på samma våglängd idag. Han strålade som en sol mot mig och hela ansiktet var randigt av rivmärken. Ja, sa fröken. dom har varit i luven på varandra hela dagen. Hur himla svårt kan det vara att klippa klorna på ungarna innan man skickar in dem i lejongropen!?!

Barngympa, nerver av stål. Beundrar verkligen ledarna som står ut med barnen som försöker överrösta varandra. Alla ungar verkar lyssna på sina föräldrar, nja, alla utom en! Funderar på att be dem kolla om han har en vaxpropp på fyraårskontrollen! Mamma! Jag gjorde inte grodan idag! Nä vilken tur för sist glömde han ta i sig vilket resulterade i att näsan var den kroppsdel som mötte golvet först! Nåja, det som inte dödar, det härdar!

Väl hemma var det dags för hundkräket för att få en genomkörare. Hon löser hår, eller rättelse, har hon något hår kvar? Man kan ju undra iaf om man kollar i huset. Kloklippning och borstning och så på med pannlampan. Tandstenskrapning. Mitt i akten kom jag på att matte har en tid hos tandläkaren, lika bra att skrida till verket och sagt och gjort tog jag min egen tandsten. Lite akrobatik och förhoppningsvis har jag minimerat den saltade räkningen gubben med dom vassa instrumenten kommer ge mig!

kollar på antikrundan, Hoppas varje gång nån skall komma dragandes med nåt jag har hemma som helt plötsligt visar sig vara värdefullt. Risken är dock minimal då det jag fick med mig från separationen var tre möbler, en visp, ett decilitermått och kantstötta tallrikar. Hmm får väl spela på lotto, stod ju i horoskopet häromdagen att det var min tur. Gäller bara att komma ihåg det. Är inte lätt att vara 32 och senil!